Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid en kolmila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rade. Men träden kastade långa fantastiska skuggor ocli liknade stora jättar, som
sträckte långa och knotiga armar i vädret, och när någon vindfläkt kom susande,
såg det ut som de nickat och skakat på sina lurfviga hufvuden åt barnen. Men de
skyndade framåt och tordes knappt tala. Men när de komrno till bron, ville alla
hålla äldsta syster i hand, men det kunde bara två få, och derföre höllo de andra
hvarandra i handen och sprungo, ty de voro rädda för att få höra hafsfrun sjunga
och att hon skulle draga dem ner till sig. Men de blefvo åter lätta om bjertat,
när de kommo ur skogen och sågo ljusen lysa så gladt i fönstren der hemma och
hörde hunden skälla på gården. Och så kommo de hem; och det var historien om
kolmilan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
