Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora daldansen och dess vapen. Av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6
visar en något enklare form, och bild 4 framställer ett vapen, som i
formen går tillbaka till hillebarder av tysk typ från århundradets
början. På bild 5 se vi en hillebard av rent svensk form. x 500-talets
svenska stångvapen tillverkades i stor utsträckning av bondsmeder i
Hälsingland, Uppland och Västmanland. I övrigt bedrevs
vapentillverkning i stor skala i Arboga, där Gustav Vasa hade anlagt ett
faktori, d. v. s. vapenverkstad för kronans behov.
I och med hillebardernas övergång till mindre brukbara vapen fingo
de sin förnämsta uppgift som befälstecken. Den gemene soldatens
vapen var det långa spjutet, piken. Även detta uppkom hos och
gjordes populärt av schweizarna och landsknektarna, vilka lade största
vikten vid fotfolket. Dessa pikar hade ända till sex meter långa
stänger och enkla spetsar. Även sådana hade fallit i upprorsmännens
händer. För att spjuten skulle bli hanterligare, ha dock stängerna
starkt förkortats. Bland »Stora Daldansens» vapen finnas ett par
typer. Den ena, bild 6, har en kort trekantig spets, som skruvas fast
i holken. Den överensstämmer med några i Livrustkammaren
utställda pikar från 1500-talets senare hälft. Den andra sorten, som är
Bild 21. Uppbådsfana för Stora Tuna sns tredje
kompani, 1715. Livrustkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
