Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora daldansen och dess vapen. Av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stora daldansen och dess vapen 117
Bild 22. Uppbådsfana för Stora Skedvi sns i
andra kompani, 1J14. Livrustkammaren. |
från 1600-talet, har en lång, fyrkantig spets, som vid holken övergår
i en kula, bild 7.
De såsom underofficersvapen begagnade hillebarderna och
bardisa-nerna, stångvapen med bred, vid basen med symmetriska öron eller
flikar försedd spets, kallas under 16- och 1700-talen med ett
gemensamt namn för »kurzgevär» (ty. Kurzgewehr), d. v. s. korta »värjor»,
till skillnad från de långa spjuten. Detta ord uppträder sedan i den
förvanskade formen korsgevär. Vi skola nu kasta en blick på några
stångvapen, som varit befälstecken. Då är först att anteckna en
främling, en tysk hillebard från 1500-talets mitt, bild 9. Spetsen är
täckt av etsade figurer och ornament, vilka ligga till grund för
dateringen. Från början bör den ha varit försedd med en runt stången
gående tofs upptill vid holken. Detta var nämligen brukligt på
befälstecken. De finare hade tofs av silke, de enklare av ylle.
En grupp för sig bilda några hillebarder av den typ, som bild 8
framställer. Dess yxa och hake äro alldeles upplösta, och spetsen är
bred och tjock samt tunn och ihålig. Spetsen påminner om jaktspjut.
Dessa vapen anses tillhöra en nordisk typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
