Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora daldansen och dess vapen. Av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20 Torsten Lenk
På bild i o möter oss ett stångvapen av ett annat slag, nämligen
bar-disanen. Sådana användes som befäls- och drabantvapen. I den
förra funktionen krympa de samman och kallas i sina mindre former
spontoner. Såsom drabantvapen äro de oftast dekorerade med etsning
och förgyllning. Detta exemplar är ett befälstecken och kan dateras
till iéoo-talet. Bild ii visar ett befälstecken av hillebardtyp, använt
av underofficerare i svenska armén under slutet på 1600-talet och
början av 1700-talet. På bilderna 12 och 13 se vi tvenne befälstecken
av det slag som brukades ända till kriget mot Ryssland 1788—90, då
både officerare och underofficerare fingo gevär. Den förra, en
spon-ton eller halvpik, användes av officerare, den senare, ett »korsgevär»,
av underofficerare. Båda voro år 1743 fullt modellenliga vapen.
Budkaveln kallade bönderna beväpnade till mötesplatsen. Det ser ut,
som detta påbud i många fall varit svårt att efterkomma och att man
i brist på annat medfört de enklaste tillhyggen.
Bild 14 visar ett spjut med en lång tveeggad, tydligen hemsmidd
spets. Spjutet kan ha avsetts för och använts till jakt. Ett par spjut
äro gjorda av liar, bild 15, och man har t. o. m. brukat broddade
käppar, avsedda för åkning på isläggar, bild 19. Dessutom
förekomma några spikklubbor, ohanterliga och föga ändamålsenliga som
vapen men mera uttryckande de känslor, som behärskade de mera
aktiva bland de upproriska, bild 16 och 17. En spikklubba, även
kallad morgonstjärna, är en grov påk, vars tjockända runt om
försetts med vassa järntaggar eller pinnar och understundom även med
en kort spjutspets. I Örebro museum förvaras en av dessa spikklubbor,
som har en särskild historia, bild 18. En till klubban hörande
koppartavla med inskrift, tydligen författad av landshövdingen C. G.
Wennerstedt, skildrar denna historia på följande sätt: »Anno 1743, då jag
med Lands Secreteraren reste till Lexand, och igenom allmenne
publi-cationer allenast sammankallat Twenne af hwar Socken, i acht: och
mening öfwertala Almogen utsläppa sine Soldater, whartil jag
anwän-de ali mennisklig flit, fant jag der för mig någre Tusende personer och
under det jag i Sochnestugan giorde dem kraftige föreställningar,
stöttes denne Spik-Klubba i taket och en ropade: Achta dig hwad du
talar, här ser Du Dahl allmogens gewär. Klubban kiöpte jag för nje
daler K mt. Min döds tima warder utsatt. Detta blifwe, med mera,
för mine Efterkommande et minnesmärke, hwad jag utståt vid
Dahl-uproret, och huru illa jag derföre är worden belönt.» Klubban är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
