Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsvirkesstadens klassicism. Av Torsten Mårtensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Torsten Mårtensson
att en rent konstruktiv trästomme blottas, vilken uppförts utan
hänsyn till estetiska krav och aldrig har framträtt i byggnadens
exteriör.
De ovan anförda byggnaderna utgöra exempel på, huru
nyorienteringen inom stadsbyggnadskonsten tedde sig, tillämpad på
nyuppförda byggnader. Men stadsbildens förvandling sker icke blott
därigenom, att de nybyggda husen uppföras med stenbyggnader som
förebild. En annan icke mindre viktig sida i denna företeelse är
behandlingen av de redan förefintliga korsvirkesbyggnader, vilka
utgjorde huvudparten av husen i staden. Ej heller dessa äldre
byggnader kunna undgå att få känning av den nya tidsandan. Där de
stodo i sin gammalmodiga korsvirkesdräkt verkade de snart alltför
föråldrade och otidsenliga. De blevo efter hand moderniserade och
tvungos att så gott sig göra lät anpassa sig efter den nya tidens smak.
Ofta tog man steget fullt ut och ersatte korsvirkesfasaden med en
tegelmur, men vida vanligare blev det att på olika sätt förkläda den
gamla fasadytan, så att korsvirket doldes och fasaden framstod i ett
enhetligt material.
Det fanns tvenne sätt att nå det avsedda målet.1 Enklast var
givetvis att behandla de gamla korsvirkesfasaderna på samma sätt
som de nya och putsa dem helt, man vann ju då också, att fasaden
även i materialet gjorde intryck av stenbyggnad. Det gick
emellertid icke alltid att på detta enkla sätt helt utplåna byggnadens
ursprung, en del detaljer skvallrade fortfarande om, att väggen
ursprungligen hade stått i korsvirke. Korsvirkesbyggnadens rader av
fönster, vilka blott skiljas åt av konstruktionens stolpar, var en sådan
detalj. Detta kunde understundom avhjälpas genom att
fönsterindelningen vid överputsning ändrades. Om fasaden skulle behandlas
som en helhet gick det icke alltid att låta fönstren underordna sig
den gamla fackindelningens rytm, de förstorades och flyttades utan
hänsyn till den ursprungliga timmer konstruktionen. Svårare blev
det att dölja den utkragning av övervåningen, som var så vanlig på
korsvirkeshusen. Var denna mycket kraftig kunde det hända, att
undervåningens vägg kläddes med tegel, så att den kom ut i linje med
övervåningens murliv. I annat fall löstes problemet genom att
ne-dervåningens putslager gjordes tjockare, eller också doldes överkrag-
1 Dessa frågor ha förut av förf. behandlats dels i »Gamla svenska städer» h. 7, 1923, dels i
»Tornérhjelmska huset och en grupp besläktade byggnader i Hällsingborg», Finn 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
