Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdens vardag. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr går dens vardag
19
derå som vävde mäst. Min mor vävde 16 alnar, men Stina Lindgren
vävde 18 alnar, vårföre hon fick en blå sidenmössa.))
Greve von Saltza beskriver nu sin fars grannar i denna
västgötabygd, och ett par prov, hämtade från adelskretsarna, kunna vara
upplysande rörande vissa sidor av hemsederna. En granne var
ryttmästaren Natt och Dag på Kettilstorp, gift med fru Märta
Gripenmark. »Han var så stor och tjock att en vanlig människa kunde bo i
hans måge. Fru Märta var en gladlynt gumma med hög uppsatt
mössa och tarvligt klädd i hemvävda kläder. Herrskapet voro
gästfria, man drack öl, sådant mor gjort det, och spisade spickskinka av
fars feta galtar.» Hos baron Köhler på Alvared, gift med en fröken
Boisman, möter en för våra föreställningar oväntad friherrlig
interiör. »En dag kom min mor för att göra visit. Då skedde
fårklippningen i matsalen och friherrinnan låg på knä och höll en bagge,
vilken en smutsig gumma klippte.–Hela familjen talade i näsan,
merendels talade de alla på en gång, och då lät det som extraposten
ankommit. När härtill kom, att fåren bräkte och skreko, så lät det
mindre behagligt. Gamla baron, som gärna ville säga kvickheter,
frågade min mor, om hon ej fann det präktigt skönt att se patriarkaliska
herdelivet vara förflyttat till vår eleganta tid. För egen del fann han
det så petteriskt och lantligt att se, huru människor och djur trivdes
tillsammans.»
Men den mest representativa personen i orten tycks ha varit frun
på Tunarp, den åttioåriga myndiga Metta Lillje, änka efter Johan
Axelsson Natt och Dag. Hennes gård hade icke ombyggts sedan
Karl X Gustafs tid. Den hade en hög inkörsport med bildhuggerier,
en spåntäckt huvudbyggnad i två våningar, så kall att friherrinnan
föredrog att bo i flygeln. I denna flygels förstuga stod ett skåp med
bildhuggeri och med sex dörrar målade med rosor och tulpaner och
fyllt med kryddor, bakverk och sylt. Genom en tung ekdörr med ett
halvalnslångt lås till vänster i förstugan kom man in i salen, och där
stod till höger om dörren en sandstensspis med huggna vapen, så stor
att en ordinär man kunde stå i den. Så lång vintern var, brann där en
stor brasa av björkved. Bjälkarna i taket voro målade i färger och
väggarna klädda med gyllenläder med Disasagan och de fyra fönstren
hade små blyinfattade rutor. På väggen längst fram i rummet mitt
emot dörren hängde en gammaldags spegel och därunder stod ett bord
med husets silverklenoder samt elfenbens- och bärnstensarbeten. Bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
