Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdens vardag. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xo
Sigurd Wallin
vid bordet stod en stor länstol, och där tronade husfrun i bindmössa
och stärkt stycke, svart kjortel och tröja och vitt förkläde. »När
friherrinnan var morgon klockan 8 intog högsätet i gamla salen, kom
allt husfolket in och frågade, hur hon mådde och om hon sovit väl.
Sedan gjordes bön och en psalm sjöngs och folket skildes åt under
önskan: »Gud välsigne vår nådiga matmoder». Sedan skedde examen
med fröken Hård, om det stod allt väl till. Berättelser avlades då om
gäss, höns, grisar, lamm m. m., och efter slutad rapport sade fröken:
»Mor Sara Ramström begär få hälsa på baronessan». Mor Sara var ett
levande postkontor. Hon visste allt vad som skedde och icke skedde.
Hon skulle dagligen avlägga sin rapport för gamla nåden. Mor Sara
fick företräde, hon kysste på kjorteln under önskan om ståtlig god
morgon. — »Vad hör ni av för nytt, mor Sara? Intet skvaller vill jag
veta, men sanningen skall ni säga, om ni vet något.» — »Gudnås för
nytt, fru baronessa», sade mor Sara. »Väla ä så full av det som ont
är, så det är unnerligt att gud låter gräs och säd växa. Vid Slättängs
ting var 17 töser. Måtro det fälldes många tårar där och var ett
elände, så gud vare oss nådig! Gösta i Trädåsen och mjölnaren i
Härrekvarna, förutom ett tjog fälbönder, voro instämda för fylleri,
och Paskanäsa i Brokula hade slagits med en käring.» — »Nej, nej»,
sade friherrinnan, »det är för mycket, mor Sara, jag vill ej höra mer!»
— »Ja, men det värsta står igen. Gamla Karin i Orrstugan har nu
friare och vill för första gången gifta sig.» — »Hjälpe mig gud, om
det sker», sade gamla friherrinnan, »ty ingen dårskap får ske på mitt
gods. Gå nu åt köket, mor Sara, och se att ni får något till bästa!» I
denna omgivning kommer notisen om, att borgfrun aldrig ville
förändra något, som varit under mannens tid, som ett det naturligaste
komplement till miljön. När den gamla inspektören påminde nåden,
att man borde sota skorstenen, fick han svaret: »Det blev aldrig sotat
i salig Axelssons tid, och i min tid får det heller icke ske.» Endast en
sotmassa om flera tunnors rymd, som störtade ned i salsspisen en
söndag, då mycket främmande var på Tunarp, förmådde ändra denna
order.
Vill man nu fasthålla vid den synpunkten, att 1600-talets kultur
kan ses som en enhet för sig, sammansatt av primitiv enkelhet och
ceremoniös barockståt, och att de strömningar, som 1700-talet förde
med sig till oss, grundlagt en syn på tingen och ett levnadssätt av i
mångt och mycket annan karaktär, så måste nog de här anförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
