Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta näringsfång. (Säljakt.) Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V år t äldsta näringsfång 135
Bild. 4. ’Storöka’. Harstena, Östergötland.
Harstena är en liten by i yttersta havsbandet sydost om Söderköping,
bild i. Invånarna ha sedan århundraden försörjt sig med fiske, sälj akt
och fågelskytte som typiska skärkarlar. Jordbruk förekommer endast
i form av potatisodling, och ängsslåttern, som sker på samfällda
marker, räcker just till vinterföda åt ett litet antal nötkreatur. Det
förnämsta fisket är nutilldags ålfångsten med ryssjor, àlhåmmor, som är
särdeles lönande. Sälfångsten är här starkt organiserad och grundar sig
på det konsekventa utnyttjandet av vissa naturliga förutsättningar.
Gråsälen, som om vintern håller sig vid yttersta iskanten, besöker
vid öppet vatten icke gärna andra land än sådana kobbar, som ligga
långt ut mot havet. För att passa sälen böra dessa bådor vara låga
och kala, helst sådana, där sjön nästan spolar över det hela. Utanför
Harstena, några kilometer öster om den bebodda ön, ligga flera större
och mindre bådor, grupper av låga kala kobbar, som tydligen äro
idealiska ur gråsälens synpunkt. Det är Norrbån och Sörbån samt Slangen,
Grundbotten, Blysanka och Östre hälla, de fyra sistnämnda
tillsammans utgörande Hällera. Här ha några svag, d. v. s. grunda bassänger
och vikar mellan klipporna, stängts av med cementdammar, som vid
normalt vattenstånd stå något under ytan. På Norrbån har man i stället
begagnat en naturlig spricka, som sträcker sig från kanten ett 40-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
