Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta näringsfång. (Säljakt.) Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V år t äldsta näringsfång
143
Bild 9. Sälskytt på strandklipporna. Uppland.
mörka årstiden och passar vid linan i land, tills man har skäl att tro,
att sälen gått upp på stenen. Då drar man upp nätet, så att det reser
sig kring stenen, och har bytet som i en bur.
Verkliga fällor, stora kubiska burar, där ena sidan är uppgillrad och
fälles ned, när sälen rycker i det inne i buren hängande betet, brukas
flerstädes på östkusten. Jag har sett dem i södra Östergötland, bild 11,
och Ekman nämner dessa själtmor från Gävletrakten. Ingenting
hindrar, att även detta jaktsätt kan vara gammalt. I varje fall har
’sälfiske’ med nät säkert spelat en stor roll i gamla tider, ty
säl-stenarna, där denna fångst bedrives, nämnas mycket tidigt
tillsammans med fiskegrund, notvarp och andra fångstplatser vid kusten,
vilka blivit föremål för äganderätt och därmed förbundna
rättstvister och lagbestämmelser. Om klubb- och harpunjakten på gråsäl
under vintern i äldre tid varit en viktig form för sälfångst, så tör
’nätfisket’ på vikare på lämpliga ställen ha varit en kanske lika
givande jakt under höst och vår.
Till intet av de hittills omnämnda jaktsätten är det nödvändigt att
ha sjögående båtar eller bössor. Kanske sedan bronsåldern eller
åtminstone under de senaste 2000 åren ha svenskarna haft båtar, till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
