Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta näringsfång. (Säljakt.) Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Ernst Klein
Bild 12. Roddbåtar med medar, avsedda att bland annat dragas på isen.
Runo, Estland.
som i Roslagen vägde 16—25 skålpund (7—10 V2 kg.), påverkade
också, där de blevo förhärskande, i hög grad jaktsättet. Det var
knappast möjligt att i terräng eller bruten is bära dem någon längre
sträcka. De kunde ej heller begagnas utan säkert stöd.
Jakten från vissa bestämda uddar och holmar, där man kunde
vänta säl, eller från båt i lugnt väder lämpade sig bra. Konsten att
locka säl lät sig därför särdeles väl förena med bruket av den tunga
sälbössan. Men de långa färderna på isen blevo nästan ogenomförbara
med detta vapen, om man ej skaffade sig särskilda hjälpmedel.
Det är, enligt min åsikt, just i samband med de grovkalibriga
bössornas användande på de långa jaktfärderna i isen, som det egenartade
redskap uppstått, vilket på de flesta håll kallas skrestång, bild 14.
Denna är en ända till 4 m. lång skida med uppåtböjda spetsar, i äldre
tid relativt smal och oskodd eller endast förstärkt med en glidbotten
av talltjur, senare bredare och ofta skodd med mässingsplåt. Endast
e n dylik skida begagnas. Den har ställts i samband med våra vanliga
skidor och torde väl rent formellt ha uppstått eller åtminstone
utbildats efter deras mönster. I verkligheten är den dock snarare att
betrakta som en ’drag- och skjutmede’, d. v. s. ett slags enkel kälke, än
som en skida. Ty dess uppgift är flerfaldig: under färden till
jaktplatsen drages den tunga bössan på skrestången, där den vilar i två
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
