- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Andra bandet (del III & IV) /
147

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta näringsfång. (Säljakt.) Av Ernst Klein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V år t äldsta näringsfång

47

Bild ij. Skjutvapen för säljakt. a. Tung sälstudsare. Roslagen, b. Lätt sälbössa.
Runo. c. Modernt armégevär, omstockat till jaktvapen. Runo. Mynningsbilderna
till höger ånge storleksförhållandet mellan de tre vapnens kalibrar. Nordiska museet.

enkom för detta anbragta klykor. Därför ha också skrestängerna i
regel en märla och ett rep i nosen, och gamla stänger äro oftast
avbrutna just på denna punkt. Sin andra uppgift har stången som ett
slags låg sparkkälke, när jägaren skall taga sig fram krypande med
bössan genom den brutna is, i vars skydd han hoppas komma i
skotthåll för bytet, bild 15. Har han väl lyckats, inträder skrestångens
tredje funktion, nämligen som skjutstöd och, i de flesta trakter,
åtminstone under senare tid som skärm för skytten. Den främre av de
två bössklykorna har nämligen alltid på ena skänkeln en mindre gaffel,
passande till bösspipan. Ett stycke framom denna finns på många
skrestänger hål för en kort mast, som uppbär ett litet fyrkantigt eller
halvrunt segel av vit duk eller vitt kalvskinn, i mitten försett med en
skjutskåra, där bössan stickes ut. Bakom denna skärm kan jägaren nu
göra sig klar, ta sikte och lossa sitt skott, utan att sälen ser honom.
Slutligen har skrestången under jaktfärderna ytterligare den nyttan
med sig, att den kan tjäna till bro över sprickor och glidmede över
svaga ställen, där jägaren skulle trampa igenom med foten. Vid sådana
passager står han på skrestången och ger fart med pikstaven, något
som naturligtvis också går för sig på slät is i allmänhet. I regel åker
man dock ej på skrestången utan drar eller skjuter den. Av en
gammal säljägare, som varit med i isen många gånger, har jag skriftligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:38:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free