Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mollösund. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 6
Sven T. Kjeliberg
ägarna. När han ropade, lät det: »En skåra, härveträ, en fläck, två
skåror, en borra, fläck och borra, två fläckar, härveträ och borra»
o. s. v. När man tog utav den saltade fisken, koktes potatisen särskilt
och var och en hade då sina i en liten garnpåse med en märkt
trästicka. Sedan fördelningen var gjord, satte man backen på en kista
mitt på durken och placerade sig runt omkring. En särdeles stark
och omtyckt maträtt var den s. k. stamplångan. En utvald långa
befriades från skinn och ben — innanmätet var redan förut borttaget
— och kokades samman med väl rensad lever. Spadet slogs därefter
av, och allt hälldes upp på ett backetråg, där det hackades fint, fint
med små spadar av trä, kallade becka. Efter den rätten, förtärd
tillsamman med potatis och bröd, stod man sig länge.
Av den gemensamma drickan utdelades en knörp överlag tre
gånger om dagen. Knörpen var ett cylindriskt, laggat träkärl, som rymde
en tre, fyra ordinära dricksglas. Drickan hämtades i en laggad
pipkanna, som rymde tretton knörpar, sålunda en på man. Till supglas
för brännvinet hade man s. k. knockar, gjorda av spetsen på ett
ko-horn. Kaffe nyttjade man ännu icke. Den enda varma drycken var
flepp, varom vi talat förut.
Besättningen utgjordes som sagt av tolv fiskare och en kockpojke.
Den var i allmänhet sammansatt på följande sätt. Grundstommen
utgjordes av båtlaget, som ägde båten. För att finansiera det hela
hade laget oftast tagit lån hos någon mera förmögen man, såsom
handlanden. Denne kallades redare och hade rätt till en lott i fisket,
som han tillgodogjorde sig genom att sätta in en karl för sig i laget,
vilken i ersättning erhöll halva lottens avkastning. En sådan kallades
halvlottman. Om laget icke var fulltaligt, kunde det också på samma
betingelser städsla en halvlottman för att få dussinet utfyllt. I båda
fallen höll redaren och laget dessa karlar med redskap.
De fångstredskap, som användes till storsjöfisket, voro de ännu
brukliga storbackorna. Dessa äro ett slags långrevar med alnslånga
tafsar, känsor, på vilka kroken är fäst. För att icke kroken skall
sjunka ned på botten och agnet ätas upp av smådjur, är känsan
försedd med ett flöte, flå, av bark. Den enhet man räknar med är ett
backehundre eller hundre krok. Ett sådant hundra utgjordes då av
en 200 famnars lina med 50 krokar.
Var man ombord hade fyra hundraden med sig och pojken ett
hundra. Detta kallades slabben, varför han också oftast fick heta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
