Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mollösund. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mollösund
243
slabbkarlen. Storbackorna sattes ut i längder om 15 hundraden, vilka
enligt dåtida terminologi utgjorde en stubb. Det är belysande för
organisationen att se, huru fördelningen av stubben skedde. Den
bestod av följande delar, angivna såväl till storlek som inbördes ordning:
tio lottkarlar ............................................10 hundra
redarens halvlottman..............................1 »
båtens » ..............................1 »
slabbkarlen................................................H »
till delning mellan de 10 lottkarlarna,
den s. k. sniga......................................Vi »
för skutans behov, den s. k. fyllehunden 1 »
de båda halvlottemännens slabb............1 »
Summa 1 j hundra
Vi få väl anse, att skutan hunnit fram till fiskeplatsen under allt
detta ordande. Först har man emellertid på en 40—45 famnars djup,
där botten är mjuk och tillgången på kolja riklig, satt ut
koljebac-korna, agnade med skal för att få agn till storbackorna. Man låter nu
ankaret gå. Det är av järn med trästock och är fäst vid en 5 1/2 tums
hampända om 220 famnar. För att få en bra bukt att rida ut sjön
på sticker man dubbla djupet på ankarkabeln. De båda lillebåtarna
sättas i sjön; från dem skall hela fisket bedrivas. Från den största av
dem utsättas i allmänhet en stubb på vardera sidan och från den
mindre en stubb. Av de fyra hundraden, som hellottskarlarna ha med sig
var, stannar sålunda det ena hundradet ombord i skutan till reserv.
Vid 3-tiden följande morgon purrade vakten fiskarna, och de gingo
vanligtvis utan någon mat i båtarna för att dra backorna. Det var
ett styvt arbete, ty de 3,000 famnar långa stubbarna drogos för hand
av en man över en i fören placerad rulle. Vanligen drog var och en
tre hundraden åt gången. Invid den som drog, satt en, som högg tag
i fisken med en kläpp, en meterlång stång med en järnhake i ändan.
Han kastade över fisken till den, som sprätte. Denne tog fisken i
käkarna och höll den med buksidan uppåt och skar av strupen vid
gällocken. Därpå sprätte han upp buken ända ned till
analöppningen, tog ut innanmätet och slängde detta överbord, sedan han först
tagit vara på lever och rom. Sedan backorna dragits, vilket kunde ta
en fyra, fem timmar i anspråk, rodde man hem, tog ombord fisken
i skutan och fick så äntligen ett välbehövligt mål mat. Innan dagen
var slut, skulle man så agna och laga backorna och sätta ut dem igen.
Fisken lades under tiden i fiskbingarna i lastrummet, där det ströd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
