Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunglig ceremoni. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2jO
Sigurd Wallin
satarna och uppfattades symboliskt — såsom allt i ceremonier skall
uppfattas — när kronan föll av konungens huvud, då denne utanför
Kungshusets port kastade sig upp i sadeln hållande spiran i högra
handen och betseltygeln i den vänstra.
Ceremonien i kyrkan var även den kort och saklig. Kungen träder
inför altaret, lägger spiran och kronan på ett hyende och faller på
knä. Ärkebiskopen tar smörjehornet och smörjer konungen i ännet
och på handlederna läsande en bön. Kungen sätter åter kronan på
huvudet, tar spiran i handen, stiger upp och går tillbaka till tronen.
Sakligheten har ej försvunnit ur den svenska statsceremonien. Den
konstmässiga utförligheten har för en gångs skull släppt taget och
lämnat plats för en raskhet, som torde ha förefallit lika nymodigt
överraskande som Karl XII:s korthuggna soldathår tedde sig mot
bakgrunden av Karl XI:s böljande allongeperuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
