Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur klövjestigen blev landsväg. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR KLÖVJESTIGEN BLEV
LANDSVÄG
Av GÖSTA BERG
Når
våra förfäder på allvar togo Sverige i besittning, var
det efter floderna, de trängde in i landet. Därom vittna mångahanda
omständigheter i samband med fornminnen, ortnamn och
bygdehistoria. Men märkvärdigt litet är, vad vi känna till om båtar och andra
farkoster, lämpade för färder på strida älvar och forsande vattendrag.
Vi kunna också med tämligen stor visshet säga, att så var det inte
invandringen gick till, det var inte vattenlederna som sådana, vilka
haft den största betydelsen för den äldsta samfärdseln. Bebyggelsen
har följt floderna för den bördiga floddalens skull, för att barrskogen
ej stod så tät och sluten där och kanske också för att floden var
vägvisaren, kompassen, som kunde följas uppåt och nedåt, inåt landet och
mot kusten. Därför kom även vägen att följa floden eller sjöstranden,
Vignettbilden, bild i. »Clæs (Sparre) stiger ned sig för vår skull och befaler Sol och må(ne)
stå stilla». Lavering av C. A. Ehrensvärd (död 1800). Tillhör grevinnan A. Douglas, född
Ehrensvärd, Stjernorp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
