Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra konstnärliga landskapskaraktärer. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våra konstnärliga landskap skar aktärer 47
Bild, 16. Sal i Ingersbyn, Sunne sn, Värmland, med målning av
Anders Dahlström 1820.
i övre Sverige, där ryggåsstugor och takfönster snabbare försvunnit
och där lösa vävbonader äro ovanliga. Som nämnts finnas dock några
få från 1500- och 1600-talen i Norrland. Först från och med
1700-talets början kan denna konstarts utveckling i Uppsverige närmare
följas. Sålunda finnes det några rester av bonader bevarade från denna
tid från Härjedalen och Dalarna, och dessa erinra ganska nära om de
äldsta småländska. Härefter kan man egentligen icke mera tala om
bonader i övre Sverige utan endast om väggmålningar och tapeter. En
förnämlig tradition utgår från bergsmansgårdarna i Bergslagen,
påvisbar från och med karolinsk tid, i det att vävda tapeter i gobelinstil där
brukade efterbildas. På dessa och motsvarande barocktraditioner i
kustlandskapen bygger Dalarnas allmogemåleri, som vid 1700-talets
mitt träder fram i praktfull form genom Hans Ersson Enman i
Rättvik—Enviken—Svärdsjö, bild 5, och som sedan slog ut i full blomning
under 1770- och 80-talen i Rättvik. Där utbildades genom en
konsekvent genomförd stilisering av det sedan renässansen omhuldade
blom-sterurnemotivet, bild 7, den egentliga »dalstilen», vårt lands mest egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
