Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårarbete i Dalarna. Av Lars Levander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i36
Lars Levander
Bild /o. Olika stadier vid kulornas svarvning.
mittelhålet i tavlan. Hur många lod man i varje särskilt fall använde,
berodde på, hur löst eller fast man ville ha arbetet. Ju flera lod man
hängde ned under kedjetavlans mittelhål, bild 4, desto lösare blev
arbetet, men desto fortare gick det också att göra det.
De hårtestar, i vilka blyloden utomkring kedjetavlan hängde,
kallades ’lockar’. Man talade t. ex. om att man tog 16 lockar till en viss
’bit’, 20 lockar till ett visst ’knyppel’. Varje lock bestod av 8—10
hårstrån. Knypplet gjordes antingen runt eller flått, beroende på
formen hos den träpinne, omkring vilken knypplingen skedde. Det
fanns ett mycket stort antal olika knyppel, skiljande sig genom
detaljer i knypplingstekniken. De olika knypplen hade namn som
’pannband’, ’pipslang’, ’kattkucken’, ’snägla’, ’rigasnodd’,
’senknyp-pel’, ’sockled’, ’pärkvarnskruv’, ’engelskknyppel’ etc.
Till vissa knypplade arbeten, såsom broscher och långkedjor,
användes med hår överklädda kulor som rena prydnadselement vid
skarvarna mellan de olika bitarna av en kedja. Nära kulorna stodo
de flata, runda, likaledes med hår överklädda träbitar, så kallade
’skal’, som användes som knappar till armband. Tillverkning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
