Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverstråhles Lindö. Av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i56
Th ure Nyman
Bild 9. Eremitaget vid Lindö.
Och niuter hoos sig sielf ett nöijsamt Sinnets roo.
Then Fadrens arfwedel i fred och stillhet brukar.
Beflitar sig städz om then gamla redlighet?
Then nögd sitt bord med maat i röda träfaat dukar
Ey utaf tokot fiäs och fåfäng prunckan weet,
la meer än lycklig är then så för sig kan lefwa
Och intet bry sig om fåfänglig werldens prackt,
Samt huru andra bland mång tusend sorger swäfwa
Och plågas hårdt utaf Bekymrens ängzland mackt.
Denna dikt är odisputabelt samma andas barn som de
silfverstråh-leska, tessinska och ramelska inskriptionerna, men dess författare
levde ett halvt århundrade tidigare. Sannolikt är han identisk med
löjtnanten vid Skånska kavalleriet Georg Henric von Borneman, född
1685, som blev fången vid Pultava 1709 och förlagd i Simbirsk till
1711. Han rymde sedan jämte fyra kamrater under förflyttningen
till Sibirien men stupade i en strid mot bönder, då han sökte sig hem
mot Sverige.
Den »rousseauanska» strömningen i svensk 1700-talskultur har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
