Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmermännen och byteslaget. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyo Sigurd Erixon
I Köla sn i västra Värmland berättas om en docka i form av en
käring eller gubbe, som sattes upp och var utrustad med en korg med
brännvin till fägnad åt timrarna. I Svinhults socken i södra
Östergötland brukade kvinnorna någon gång hänga upp dockor av halm
eller dylikt på byggena. Dessa kallades harungar, vilket erinrar om
de franska timmermanslärlingarnas benämning harar. Egendomligt
nog finnes det varken där eller i något annat land utom Sverige, så
vitt känt, något exempel på dylika byggnadsdockor av något slag.
Deras utbredning inom våra ålderdomligare bygder i övre och nedre
Sverige antyder emellertid, att de ej kunna betraktas som unga
företeelser. De torde väl vara uppkomna ur det tabutrotsande lek- och
skandaliseringsbehovet. De givmilda dockorna äro väl en yngre
kompromissform, kanske rent av erläggning av böter i förskott. Den som
nämligen gjort något av dessa spratt eller hängt upp en docka, måste
umgälla detta genom att bestå på »knutkanna» eller annan
traktering. De infångade missdådarna fastspikades ibland till och med och
måste så betala lösen för sig.
Timmermännen ha aldrig låtit några tillfällen till litet extra
traktering gå sig ur händerna. Varje viktigare moment i en byggnads
tillkomsthistoria hugfästes med en bägare, som byggherren bjöd på. När
stockuppläggningen nått upp till överslagsstocken över fönstren,
bjöds i södra Västerdalarna, Värmland, norra Bohuslän och norra
Västergötland på »fönsterkanna)). I norra Jämtland blev det gille,
när timringen blivit så hög, att det var lagom högt att lyfta upp en
flicka på väggen. Väggbandskanna skulle man kunna kalla den
traktering, som seden påbjöd i stora delar av Värmland, Västmanland,
norra Uppland och Nedansiljan, och som ibland kallats »knutkanna»
och som erhölls, när timringen nått upp till väggbandet eller stocken
närmast under taket. En motsvarighet härtill har man i Tyskland och
Jugoslavien. Ännu rikare utbildade ha trakteringarna vid kroppåsens
upplyftande och vid taktäckningens slut varit, ty de bilda en del av
de sedkomplex, som höra ihop med byggnadsarbetets avslutning. I
Västerdalarna förekom till och med en »skorstenskanna», när
skorstenen var färdigmurad.
Det fanns också andra motiveringar än »les rites de passage» i husets
byggnadshistoria för att få en dryck. Om det passade in så, att en
»kvistled)) med fem kvistar förekom i den utskjutande knutskallen på
en stock, skulle den, som arbetade på den knuten, ha en sup. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
