Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmermännen och byteslaget. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Timmermännen och by te slaget 177
seder och föreställningar växt upp eller trivts utan att dock därmed
varje enskild företeelse behöver vara individuellt förklarad. Det är
kanske med de folkliga sederna och föreställningarna som med
åtskilliga förhistoriska redskapstyper: man måste ibland räkna med dem
utan att kunna förklara dem.
Kvinnorna sökte på olika sätt spela timmermännen spratt. Från
Högdals socken i Bohuslän berättas, att det där i en gård fanns en
manhaftig husmor, som med hjälp av sin piga passade på att stjäla
ned ryggåsen, medan timmermännen drucko ryggåskanna. I
Anund-sjö i Ångermanland brukade kvinnorna, som i smyg lämnat mjölk till
timmermännen, göra dem ett puts genom att på knuten sätta upp
en kvast eller rita något, som visade, att de varit där, eller också sätta
upp en utklädd docka. Dylika dockor möter man i hela
Ångermanland, Jämtland och södra Lappland. Kvinnorna kommo i tysthet —
ofta nattetid — och placerade en docka av halm eller trasor, ofta i
storlek som en människa — en sed, som ännu ej är utdöd. Den
placerades på någon knut, helst där en ung timmerman hade sin plats,
kanske ännu något ovan och fumlig i arbetet, vadan dockan blev en
obehaglig inspektor. Hon kallas också vanligen i Jämtland »timmer
-glåma», den som glor på timringen, bild 2 a—b. Att bli inspekterad
på detta sätt och överlistad av en kvinna i ens manliga gärning kan
vara obehagligt nog, men här tillkommo dessutom flera försvårande
omständigheter. Dockan hänsyftade i allmänhet på eventuellt
förefintliga ömmare känslor och var ibland till och med klädd som brud,
ja, bar barn på armen eller förde med sig brev, vare sig renodlade
kärleksepistlar eller grovkorniga skämt och oförskämda tillvitelser.
Den skandalisering, som härav blev följden, kunde ibland reta den
utsatte till ursinne, och det berättas både i Norrland och i Sydsverige,
att dockor vid sådana tillfällen ibland blivit halshuggna, men man
tilllägger gärna, att det hade till påföljd, att yxan skadades av en
järnstomme i dockans inre. Det fanns emellertid två slags timmerdockor.
Dels hade man den här beskrivna, som kallades »tömmerglåm(a)» eller
»gläna» (Jämtland) eller »tömmertötja» eller -»tjöta» (norra
Ångermanland och södra Lappland), dels ett slags docka, som var utrustad
med rik förning av mat och dryckesvaror, tobak och andra slags gåvor
till timmermännen i påsar och paket, bild 3, och som därför var
mycket välkommen. Båda dessa dockarter äro kända från Jämtland
och södra Lappland, liksom också från norra och mellersta Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
