Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taklagsöl. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86
Gösta Berg
bruket att vid husbygge sätta upp dockor av olika slag. Ytterligare
några exempel därpå må anföras. Från Norra Unnaryd ha vi följande
beskrivning: »När de skall till att resa taket, kommer de också med
en byggedocka, bild 12. Byggedocka har man haft vid byggena,
så långt man kan minnas tillbaka. Några personer, som känner dem,
som bygger, stoppar upp en figur av halm och sätter den på natten
ovan knuten på bygget. När byggnadsfolket kommer på morgonen,
står dockan där. — Ibland skall dockan föreställa en viss person, som
man vill skämta med. En av dem, som nu bygger på vår ladugård,
heter Dal. Hans fästmö heter Lufft. Den byggedockan, de satte upp
här–-skall föreställa henne. De ha också brytt Dal för en,
som heter Emmy En. Och nu är det så, att byggedockan skall hålla
en tygpåse i handen, där de har stoppat ner en näsduk och litet skräp
och ett hopviket papper. På papperet skall det stå något kvickt.»
Från mellersta Småland finnes en liknande skildring av författaren
J. A. Göth: »Jonas blev lätt arg, och så kallat skoj förstod han inte.
En gång var han på ett sexknutabygge. Det var fem timmermän till,
och de hade roligt åt Jonas ibland. Det var en gammal sed, att när
’siåsar’ och ’röggåsen’ var dithuggna, hölls det gille. Då kläddes det
en docka och sattes på byggmästarens knut. Dockan skulle ha en
stopaflaska i handen och bjuda på ’täckesupen’. När laget kom den
morgonen, stod dockan på sin vanliga plats, men på Jonas knut stod
det ett grymt fruntimmer i kroppsstorlek. Jonas blev ilsk. Han fick
tag i det stora, tunga åbäket, lade det på vågboet, fattade sin stora
skräyxa och högg till, så bra han orkade, tvärsöver halsen på dockan.
Det brakade till och yxan studsade. Det blev ett stort, brett och djupt
jack i yxan, men dockan var oskadad. Det blev ett jubel på alla
knutarna, när Jonas hoppade ner av ställningen med dockan under
armen. Han sprang till brunnen, och där kastade han ner dockan med
huvudet före, sedan gick han hem och kom inte på kalaset. Det var
ju också förargligt. Jonas var änkeman då, och dessutom hade
kamraterna stuckit ett järnspett igenom dockan. Sin präktiga skräyxa
måste han gå till smeden med, innan den kunde användas»
(Hårdvallsgubbar och andra).
I dessa båda fall får man kanske icke fullt klart för sig, vem det var
som satte upp dockan, men gå vi till västra Värmland säges
uttryckligt ifrån: »När några grannar byggde nya hus, gingo grannarna dit
med fägnad åt timmerkarlarna, ibland gingo de nattetid och medförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
