Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska fäbodar. Av John Frödin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 66 John Frödin
utveckla sig. Gemensamhetssystemet, som kräver en sådan, kom
därför aldrig att tillämpas i dessa trakter.
När en ny åbo slog sig ned i byn och byggde gård på den tomt,
som staten anvisat honom, erhöll han visserligen även fäbodrätt på
byskogen. Men där fanns intet fäbodlag av samma slag som i övre
Dalarna, vilket tog hand om kreaturen och skötte dem åt byamännen
under sommaren. Nybyggaren hade ingen annan utväg än att
inackordera sina djur hos någon granne att skötas av personalen i
dennes fäbodstuga, till dess han själv fick tid och råd att själv uppföra
egen sådan på byns fäbodvall bredvid grannarnas. De äldsta fäbodarna
i denna del av landet äro därför av byfäbodtyp med sämjodelad vall.
Det ovan anförda utgör ett exmpel på att bebyggelsen i vårt land
icke överallt genomlupit hela den nämnda serien av
utvecklingsformer. Vissa stadier kunde ju överhoppas eller passeras mycket hastigt.
Detta gäller icke endast gemensamhetstypen. Det förefaller, som om
även halvfäbodsystemet i många trakter vore svagt utvecklat och
kanske aldrig har funnits. I själva verket bör det hava saknats i den
ursprungliga bebyggelsen i de trakter, där fäbodarna voro det
primära och den fasta bosättningen utdifferentierades efteråt.
Jag har ovan skildrat, huru byfäbodarna utvecklat sig på olika sätt
i skilda trakter. Där åkerbruk saknats vid dem, hava de till följd av
brist på arbetskrafter flerstädes mera eller mindre bestämt återgått
till gemensamhetstypen. Ännu en tredje utveckling har i stor
utsträckning förekommit. Där skogsallmänningarna delades mellan
åborna genom storskiftet och ännu mera genom laga skiftet, hava som
en konsekvens härav fäbodstugorna flyttats från de stora
fäbodvallarna och spritts ut över skogsmarken.
Detta har skett i vissa delar av norra Helsingland och i socknarna
Hammerdal, Föllinge, Gåxjö, Laxsjö och Hotagen i norra Jämtland
och sannolikt även annorstädes, ehuru jag ännu icke hunnit undersöka,
i vilken utsträckning detta ägt rum. Att detta emellertid icke blivit
utvecklingsgången i norra Dalarna beror på flera omständigheter.
Visserligen hava även där under de senaste 80 åren de stora skogarna
skiftats mellan bydelägarna. Men ett stort antal vallar voro redan då
upptagna till åker. Odlingsbar mark utanför dessa fanns tydligen
icke att tillgå i skogarna i den utsträckning, att den kunde tjäna som
ersättning för den, som fanns på vallarna, om man skulle utflytta ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
