Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt skåp. Av John Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 o
John Böttiger
gång användes av någon ung venetianska, kunde viska den vackra
donnicellans namn; eller om turken genom sin röda regnmössa, vilken
som ett litet flickparasoll ligger hopvikt i en låda, kunnat tala om,
hur det gick till, då hans egendom vandrade så långt västerut som till
Augsburg! Bara detta vore roligt som sagor, och då gömmer skåpet
ändå så mycket, mycket mera i de ännu av ceder och oliv doftande
lådorna. Och tänk om skåpet kunde berätta oss om alla de otaliga
besökande, som under tidernas lopp beundrande stått inför dess
skatter! Om konung Gustaf Adolf, när han omgiven av sina generaler,
mottog det som gåva av staden Augsburg; om hans dotter, som några
år senare långt uppe i Norden ur det rika förrådet i skåpets inre
hämtade några dyrbara medaljer; om den främmande diplomaten, som
reste långa vägar för att se på det märkliga konststycket, eller om den
unge Karl den tolfte, som en gång lekt vid dess fot, kanske just med
de små kanonerna, som ännu finnas där; om Linné, som en gång var
bland dem, som skulle bestämma skåpets mångskiftande och
svårtydda innehåll. Varför kan det icke tala? Men skåpet är tyst — det
gamla spelverket, som fordom i tvenne melodier kunde fröjda
åhöraren med sina spröda toner, efter vilka en liten kavaljer i ringkrage
och knäbyxor i en sirlig menuett förde sin dam, tiger. Vi ha nog intet
annat att vänta, och, om vi vilja veta något, icke heller något annat
att göra än lyssna till röster utifrån. En av dem berättar följande.
Det var på våren anno 1632, närmare bestämt S:t Görans dag,
enligt den tyska almanackan den 24 april. Man väntade i Augsburg
konung Gustaf Adolf. Ett diarium, som finnes i stadens arkiv,
lämnar oss noggranna detaljer om det märkliga besöket. Klockan 6 på
morgonen, heter det, samlades de evangeliskt sinnade rådsherrarna i
det nya, vackra rådhuset för att överlägga om bästa sättet att fira
den svenske konungen, »ali världens ära», »lejonet från Norden»,
som han kallades i samtida flygblad. Till sammanträdet hade man
inbjudit också Philip Hainhofer, en man, som genom sitt yrke, sitt
konstintresse och sina vidsträckta förbindelser med tidens store både
i den politiska och den merkantila världen intog en betydande plats
inom samhället. Hainhofer hade en agentur — låne- och
kommissionsfirma i stort. För sina kunder skaffade han, såsom hans
vidlyftiga korrespondens visar, allt möjligt: urmakare och barnjungfrur,
vagnar och pälsar, smycken, hårborstar, parfymer och tvål, kläder,
hundar, krut, ja t. o. m. reliker, allt efter vars och ens önskan. Sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
