Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt skåp. Av John Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett gammalt skåp 285
många furstliga klienter, hos vilka han även tjänstgjorde som
korrespondent — en slags levande tidning, då pressen ännu befann sig i sin
linda — försträckte han mot ofta nog utebliven ränta upprepade
gånger betydliga penningesummor. Men framför allt omfattade
Hainhofers agentur konstföremål i den tidens vidsträcktaste
betydelse. Han sysselsatte antingen direkt eller som mellanhand
oupphörligt den konstrika hemstadens skickliga mästare med inköp och
beställningar av allehanda slag. En hans särskilda specialitet var
förfärdigande av efter hans anvisning utförda s. k. konstskåp; möbler, i vilka
inrymdes föremål av den mest växlande art, och i vilka allt var anlagt
på att överraska såväl genom inredningen och rumdispositionen
(lönnlådor etc.), som genom de i lådorna inlagda föremålens
sällsynthet eller sällsamhet; men därjämte ock att enligt tidens förkärlek för
det didaktiska genom detaljer i dekorationen ge åskådaren anledning
till vackra »meditationes» och »contemplationes». Hainhofer hade
några år tidigare låtit utföra ett dylikt skåp för hertig Philip av
Pommern, och kort före den svenske konungens ankomst till
Augsburg efter otroliga mödor sålt ett annat, större, till Florens (båda
ännu kvar). I dessa skåp, för vilka olika hantverkare fingo förfärdiga
sina specialiteter, inlade Hainhofer, som sedan ungdomen var en ivrig
samlare, föremål ur sin egen samling: snäckor, mynt, etnografiska
märkvärdigheter, sällsynta naturalia etc. Hans stora ärelystnad var,
att dessa möbler, alster av hans uppfinningsförmåga och hemstadens
arbetsskicklighet i förening, skulle bilda, vad vi skulle kalla, museer i
smått. Just ett sådant skåp med det allra rikaste innehåll hade
Hainhofer nu fått färdigt. Under de svåra penningetider, som rådde, hade
han på olika håll förgäves sökt få sälja detsamma. I den tidiga
vårmorgonen inköptes det emellertid av staden Augsburg för den
betydande summan av 6,500 thaler för att lämnas som gåva till Gustaf
Adolf. Hainhofer fick order att genast uppställa konststycket i det
gemak i Gref Marquard Fuggers hus vid Weinmarkt, varest konungen
under sin vistelse skulle bo. I det diarium jag nyss omtalat, och som
är skrivet av Hainhofer själv, omtalas, hur han med sitt folk och
några hantverkare, antagligen de som haft med skåpets tillverkning
att göra, i största hast flyttade den dyrbara möbeln till densammas
nya bestämmelseort, vilket gav honom fullt upp att göra under bortåt
3 timmar. Skåpet stod emellertid på sin plats i Fuggerska palatset,
när konungen vid 10-tiden på förmiddagen genom den pittoreska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
