Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt skåp. Av John Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 o
John Böttiger
Jakoberstrasse höll sitt intåg i Augsburg, med »äller unterthänigsten
reverenz» vid Jakoberthor mottagen av barhuvade patricier och
köpmän samt av den lärde doktor Miller, hälsad i en »herzbrechende,
zierliche oration». Sedan konungen i S:t Annas kyrka åhört predikan
och deltagit i Te Deum, begav han sig till Fuggerska huset, varest han
ånyo i borgerskapets namn hälsades med ett tal — ciceronianskt säger
diariet — och där han mottog stadens skänker, först och främst
skåpet, som många enligt Hainhofers egen utsago ansågo som världens
åttonde underverk. Med välbehag och stor noggrannhet berättar
Hainhofer, hur konungen under de dagar han vistades i Augsburg, vid
upprepade tillfällen, för övrigt ej mindre än 6 gånger, med största
intresse tog skåpets olika detaljer i betraktande och »mit grösstem
Lust und Contento» visade det för hertig Bernhard av
Sachsen-Weimar och andra furstar i sitt följe. Gustaf Adolf lämnade
emellertid efter ett par dagar staden för att skydda det av Wallenstein och
bajerska trupper hotade Nürnberg. Skåpet blev enligt konungens
önskan kvar i Augsburg, där han hoppades få visa detsamma för sin
gemål, som också enligt konungens ord förstod »die Kunst ain wenig».
Ödet ville annorlunda!
Under senhösten och de första vinterdagarna efter Gustaf Adolfs
död stod skåpet kvar i Augsburg. Men i februari 1633 hade den
dyrbara möbeln mitt igenom krigets alla faror och på de oländigaste vägar
anlänt till Wolgast, varest vid den tiden det svenska hovet vistades.
Man hade medsänt en augsburgsk adelsman vid namn Philip Ulstedt
samt en snickare vid namn Martinus Behm, den senare för att vid
framkomsten sätta tillsammans det under transporten i sina olika
delar söndertagna konststycket. Både skåpet och detsammas
följeslagare stannade i Wolgast till på sensommaren detta år.
Adelsmannen fick 32 thaler, snickaren 20 i månaden att leva på. Båda åtföljde
sedan konstskåpet, som det alltid kallades, till Sverige.
Antagligen sändes skåpet efter hitkomsten mycket snart till
Svartsjö slott. Man vet detta på grund av en passus i riksrådens protokoll
för den 4 november 1633, varest det heter: Feltherren exaggererade,
att alle löpa och besee dhet skåpet från Aussburg är kommet; den
Danske Agenten skall och vara dijt uth till Svartzjö dragen; mentes
låta säija honom, som dhet achtar, om han slepper någon dijt, då skall
han hängjas up». Yaktaren, som hotades med detta hårda öde, var
ingen annan än den med skåpet från Augsburg anlände snickaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
