Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkedomskonst. Av Louise Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läkedomskonst 309
Bild 3. a. Knarrsticka. Böda sn, Dalarna, b. Så höggs knarren bort.
Gammalt Solleröbruk.
sig, »hålla bara på med sitt skärande och sina gifter, det är inte rätta
sättet. Helande örter böra användas och icke rivande gifter, det
finns gott om lämpliga örter i skog och mark, och därav gör jag mina
medikamenten»
Den som kan sin bibel, den vet också, att den vise Syrach säger:
»Herren låter läkedomen växa utav jorden, och en förnuftig
föraktar honom icke». — Största kraften ansågos de örter besitta, vilka
skördades midsommarafton, men skedde det å andra tider, borde de
helst insamlas i nyet och för att göra riktig verkan intagas första
dagen i nyet. Man hade emellertid vissa bestämda dagar för skörden
av olika örter. Rätta dagen för insamlandet av malört (Artemisia
absinthium), som användes för beredning av ’malörtsbesk’, var
sålunda Bartolomeus den 24 augusti. En växt, som drog ut det onda
och mycket användes mot sår och frossa, var groblad (Plantago
major), även kallad ’läkeblad’ eller ’vägbredablad’. Det var ett sedan
gammalt beprövat medel, hos oss omnämnt redan uti medeltidens
läke- och örtaböcker. Ett annat i Uppland mot samma sjukdom an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
