Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkedomskonst. Av Louise Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läkedomskonst
301
Bild 8. Eliakors från Skåne. Nordiska museet.
hemdoktorer, folkkurerare, vis- eller hemgubbar, hemgummor,
läke-eller botekvinnor eller vad allt de nu kallades funnos många runt om
i bygderna, och till dem vallfärdade folk i stora skaror från både när
och fjärran. De anlitades mången gång även av ståndspersoner, ej
blott inom orten utan även långt bortifrån. Många bland dessa
’naturläkare’ ägde emellertid verklig och nedärvd läkarebegåvning,
»de voro födda med den kunskapen», som en allmogekvinna uttryckte
sig. Inom många bondesläkter har det funnits gamla nedärvda
medicinska folktraditioner, vilka som ett muntligt arv gått från släktled
till släktled, liksom även en djup kännedom om naturens, särskilt
växtrikets krafter. Dylika folkläkare ansågos bland allmogen sitta inne
med en hemlig visdom, som ej läkarna kände till. Särskilt voro
många skickliga i att böta yttre skador, såsom benbrott och sår. En av
de mest bekanta av dessa allmogedoktorer var den vitt beryktade
’Kisa-mor’ i Östergötland (Maria Jansson f. 1791 i Hardemo i Närke,
† 1842 i Horn), vilken fått sitt namn därav, att hon bodde i
närheten av Kisa gästgivaregård, där de, som kommo för att söka
henne, brukade taga in. Förmågan att böta sjukdomar hade hon ärvt
efter sin far, en hemmansägare i Hardemo, ’Läke-Jan’ kallad, och
ända till sin död utövade hon en vidsträckt och gagnande praktik.
År 1825 hade Kisamor till och med av Sundhetskollegiet erhållit
bemyndigande att fortsätta med sin verksamhet. — Högt i rop för sin
klokskap stod även den år 1853 i Småland avlidna Stina i Karshult.
Vidare har bonden Anders Nilsson i Tjärn i Skellefteå socken av
Hül-phers erhållit det vitsordet, att han »enligt utkomna läkareböcker
praktiserade förnuftigt och eftertänksamt», och om »den kloke karlen
Anders Andersson i Bergane i Hesselskogs socken i Dalsland, vilken
till många sjukas avsaknad dog år 1808, sjuttiotre år gammal», skriver
prosten Lignell, att han med skäl kan räknas bland namnkunnige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
