Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkedomskonst. Av Louise Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läkedomskonst
303
Bild. 9. Ålvabläst botas på Sollerön, Dalarna.
därom avgavs ett vittnesmål vid hösttinget i Allbo i Småland år 1716.
Enligt i lärare Väjdes i Växjö arkiv befintlig avskrift hade nämligen
en gosse Nils Håkansson i Finnedala blivit så illa betagen i sin rygg av
villarpaskott, att han fått många hål och en sådan vånda, att han
varken förmådde tjäna eller utföra något arbete. Lyckligtvis gavs
dock bot för det genom ett villarpaskott tillfogade onda. Det kunde
i sin ordning skjutas bort. Bland annat brukades det i Småland att
en torsdagsmorgon före soluppgången och vanligen under ’läsning’,
avskjuta sju pilar mot det sjuka stället. Härvid tog man antingen
ale-pinnar eller kvistar av nio slags bärande träd. Som det ofta troddes
vara lapparna, som skickade ut sådant där, bar man i Gästrikland ut
den sjuke, satte honom på en jordfast sten och sköt åt Lappland till.
Skottet skulle då träffa den, som hade skjutit. På Öland sköts det fyra
skott, ett åt varje väderstreck.
Hade man ’råkat för’, kommit till att skada och därigenom
för-törna något osynligt väsen eller trolltyg, hämnades detta genom
sjukdom, ja ofta död, om man ej kunde blidka det genom offer eller på
annat sätt. ’Vätta, alvera’ eller ’älvabläst’ var den vanligaste
sjukdomen förr, säges det. Den kunde man få i vinden, när man gick över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
