Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantmannens lätta redskap. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Slgurd Erixon
nornas uppgift att bruka skäran. Det var också detta Linné iakttog,
när han reste genom Småland. Däremot är lien överallt ett manligt
verktyg.
Våra skäror ha två huvudtyper. Den viktigaste skillnaden dem
emellan är att bladet på den ena är fastnitat på träskaftets ena sida,
medan tången på den andra är instucken i skaftet. Det senare är det
vanligaste, bild 2 a—b, och är nästan allenahärskande i övre Sverige,
ja ända ner till södra Tjust, Roxen, Göta kanal och norra Bohuslän.
Några enstaka glest utspridda exemplar av den förstnämnda typen,
bild 2 c—d, finner man väl även i Nordsverige, men de äro ännu
åtminstone mycket få och synas endast i Jämtland framträda i
skönjbar geografisk gruppering.
Även i Götaland äro skäror med indriven tånge vanliga, men inom
hela den del av nedre Sverige, där detta redskap i sen tid spelat en
större roll, är i stället det pånitade bladet ledande form eller
åtminstone jämnstark med den förra. Dessa skäror ha fått vissa rikare
utbildade, lokalt begränsade skaftformer och ha därför i årtionden
intresserat museimän och samlare. Ständigt finner man dock, att tången
är omböjd i ändan och dess spets indriven i skaftet varjämte den är
genombruten med ett hål för niten. Jag meddelar här en karta över
de viktigaste formerna, byggd på Nordiska museets och några andra
museers material samt egna iakttagelser i fältet alltifrån 1912, bild 3.
Bild 2 c—d visar deras form och byggnad. Det finnes även inom denna
grupp några olika typer på skaftet. Det består på skäran bild 2 d av
tre delar: ett avplanat fästeparti för bladet, ett bågformigt upphöjt
handtag och en avslutning i form av en böjd skiva eller ornerad,
utplattad klack. Den andra typen, bild 2 c, har dessutom ett
fingerskydd mot stubben i form av en skiva, som hänger samman med
änd-klacken och gör handtaget genombrutet. Utbredningen av de båda
skaftformerna är ej mycket olika. Bågskärorna höra hemma i
Västergötland, Östergötland, Småland, Blekinge, Gotland, Halland och
norra Skåne, de genombrutna hålskärorna ha till en del samma
förekomst, men äro ännu åtminstone ej påvisade i Östergötland, Blekinge,
Gotland och Skåne. Någon säkerhet i detaljerna rörande gränserna
för utbredningen finnes visserligen ännu icke, men huvudkonturerna
torde dock vara klara. I Östergötland är bågskäran blott påvisad i ett
enda exemplar (Hällestad) norr om Motala ström. Söder därom är den
endast känd »västanstång» och fram till Kindasjöarna. Den är här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
