Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökt skinka, torkade gäddor och surströmming. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Gösta Berg
sta handelsplats. Före användningen lades den i blöt i närmaste myr
och bultades sedan med yxa, fig. ii. I en tid, då varje slags egentliga
konserver ännu voro okända, utgjorde denna lätta och behändiga
föda naturligen en idealisk reskost.
Men den torkade fisken hade i själva verket en långt rikare
användning. Måhända torde någon av läsarna bevara minnet av de torkade
gäddor, som framemot slutet av förra århundradet användes som
vardagsmat också på mången mellansvensk herrgård. En av mina
kvinnliga kollegor har vittnat för mig om den förtvivlan hon som barn
hyste för denna maträtt, som serverades med gräslöksås (Värmlands
bergslag). Fisken torkade man här själv genom att spika upp den på
ladugårdsväggarna. På samma sätt torkades också annan småfisk, om
även i mindre skala, uppträdd på en sticka, som sattes in mellan
stockarna i en timmervägg.
Men torkade gäddor voro också en viktig handelsartikel, som man
på marknad och i köpstad kunde tillhandla sig. Framförallt från
trakterna kring norra delen av Bottniska viken exporterades stora
kvantiteter av denna vara, ofta under namn av »finska gäddor». Där uppe i
norr hörde torkad gädda till de viktigaste födoämnena, om vilka en
kännare säger: »Gäddan är eljes ödemarksbons viktigaste fisk»
(Rosberg, Bygd och obygd). I själva verket ersatte den gemenligen brödet
och åts ofta på samma sätt, det vill säga utan att först uppmjukas i
vatten eller också doppad i fiskfett. Man kan jämföra, hur torkad fisk
hos vissa nordasiatiska folk, såsom hos ostjakerna, också stötes till mjöl
och inblandas i sädesmjölet vid brödbak och vällingkok.
Torkad fisk och i synnerhet torkad gädda blev i dessa bygder ej
endast gängse föda och handelsartikel, den blev också en
skattepersedel. Vi äga ett exempel på hur så under vissa speciella förhållanden
kunnat ske ganska långt ned i landet, nämligen i Ångermanland. Från
Fjällsjö socken i detta landskap skriver Hulphers 1780: »I anseende til
missväxt, nödgades Socknens Capellaner, at här i stället för kornspann
en tid taga i lön 1/2 L-p. torra gäddor af Röken, men Comminist.
Flodberg fann i början af 1760-talet åkerskötseln så förbättrad, at säd
i natura kunde gifwas, som ock nu utgår».
Metoden att bevara föda i torkat tillstånd är med ali säkerhet
urgammal. Detta gäller däremot inte lika säkert om den föregående
saltningen. Jag har redan tidigare i annat sammanhang påpekat
svårigheten att anskaffa salt i de bygder, som lågo på längre avstånd från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
