Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökt skinka, torkade gäddor och surströmming. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rökt skinka oc h surströmming J33
Bild 11. Lutfisken lägges i blöt i ett kärrhål under myr slåtter i Malungs sn, Dalarna.
havskusten. Från mellersta Finland skriver omkring år 1740 en
topografisk författare: »Gäddorna torkas osaltade av orsak att förseln av
saltet är lång och att det uti dessa förflutna åren varit ganska dyrt»
(Rudenschöld, Berättelse om ekonomiska och andra förhållanden).
Hos de naturfolk, där torkning av föda är i bruk, användes vanligen
inte heller salt. Det är typiskt att den vittbereste fransmannen A. de
la Motraye, som besökte de svenska lapparna år 1718, lade märke till
och noterade en sådan motsättning: »Torkat renkött liknar ganska
mycket det buffelkött, som jag sett och ätit hos Asiens invånare och
vilket de kalla pastyrmak, dock med den skillnaden att detta är salt.»
Åtskilliga andra konserveringsmetoder äro i jämförelse med de här
skildrade av underordnad betydelse. Hos oss har väl även förekommit
vad Linné skildrade från Österbotten: »Då de skiuta någon will ren
om somarn, lägges han i kalla kiellor, då de af honom taga äffter
hand». Men lika litet som den regelrätta frysningen, som även
förekommit, har väl ett sådant bruk spelat någon större roll.
Däremot har hitintills ej berörts ett av de allra viktigaste och
antagligen även uråldrigaste förfaringssätten av den kost som hämtades ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
