Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnrotar och såglag i Svensk-Österbotten. Av Gabriel Nikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KVARN ROTAR OCH SÅGLAG I
SVENSK-ÖSTERBOTTEN
Av GABRIEL NIKANDER
DE SVENSKA LAGARNA från 1300-talet omtala såväl
vattenkvarnar som väderkvarnar. De senares förekomst bestyrkas även av
urkunder från förra delen och mitten av samma sekel. Hans Hildebrand gör
gällande, att väderkvarnarna kommo i allmänt bruk tidigast i slutet
av 1200-talet. I tekniskt hänseende är det av vikt att kunna
konstatera tidpunkten för väderkvarnens införande, ty en sådan kvarn
förutsatte, att byggaren kunde åstadkomma en kuggutväxling från den
vågräta huvudaxeln, som uppbar vingarna, till den lodräta snes, som
kringvred löparstenen. Den som kunde bygga en väderkvarn, kunde
också uppföra en vattenkvarn med vågrät hjulaxel, d.v.s. den typ
av ett kvarnverk, som i äldre tid kallades välte- eller välterkvarn
i motsats till fot- eller skvaltkvarnen, som har lodrät hjulaxel eller
»kvarnkall» med ett turbinliknande skovelhjul. Som känt, kan man i
en skvaltkvarn förbinda kallen med löparstenen utan förmedling av
kugghjul, med direkt kraftöverföring. Skvaltkvarnen är som typ
otvivelaktigt äldre än hjulkvarnen. Dess stora utbredning i primitiva
förhållanden i Europa, från Turkiet i öster till Spanien i väster och
Skandinavien i norr, vittnar i och för sig om hög ålder. En tysk
teckning från tiden omkring 1160 visar, att man senast vid denna tidpunkt
förstod att bygga hjulkvarnar — med en kuggutväxling, som i det
närmaste liknar vår vanliga väderkvarns innanrede, endast med den
skillnad, som betingas av att huvudaxeln i vattenkvarnen ligger under
stenarna och inte över dem som i en väderkvarn. Utväxlingen består
i den gamla teckningen av ett kugg- eller kammhjul på hjulstocken
och en trälla på snesen. Vi skola här meddela hur den konstförfarne
Sven Rinman i sitt Bergverks-Lexicon beskriver kuggväxlar:
»Kammhjul eller kronhjul kallas det kugghjul, vars kuggar ej stå i rät linea
med hjulets diameter utan perpendikulärt däremot eller på den breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
