Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnrotar och såglag i Svensk-Österbotten. Av Gabriel Nikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan av hjulringen». »Trälla (Trilling) ... göres gemenligen av
tvenne cirkelrunda trä- eller gutne metallskivor eller bottnar, uti
vilkas kant runda kavlar inskäras och fästas till den distans ifrån
varandra, som fordras för det kugghjul, vilket kommer att gripa däruti
och omföra trällan.» »Stjärnhjul kallas sådane kugghjul, varuti
kuggarne sitta uti kanten av hjulet efter radierne uti cirkelen.»
Den ofta citerade Växiö stadga av 1414, som torde vara ett
falsifikat från senare delen av 1400-talet, omnämner fotkvarnarna på ett
sätt, som kunde ge läsaren anledning att tro, att dessa voro nyare
uppfinningar än de »odalkvarnar» i de större åarna, som sannolikt voro
konstruerade som hjulkvarnar.
Nu är det för det första en allmän regel, att den som klagar över
ett missförhållande, gärna framställer detta som »nyligen inritad osed»
i motsats till det som varit av gammalt och fornt. Förfalskaren i detta
fall kan svårligen antagas ha varit för finkänslig för detta lilla knep.
Men hans påstående kan för många individuella fall vara riktigt: att
fotkvarnarna i den och den trakten med äldre hjulkvarnar blivit
nyligen uppsatta. Orsaken varför en bonde eller en by vill ha en egen
kvarn är som regel att man har lång kvarnväg eller att kvarnägaren
fordrar dryg tull. Vill man då sätta upp ett eget verk, faller det sig
i de flesta fall lättast att placera det i närmaste bäck med lämplig
fallhöjd. Det enklaste av alla kvarnverk utöver handkvarnens
kapacitet är skvaltan. Vad är då naturligare än att bonden i hembäcken
sätter upp en skvalta, som trots sin obetydliga avverkningsförmåga
kan mala hans och kanske ett par grannars mäld. Ett vittnesbörd om
att den faktiska utvecklingsgången varit ungefär sådan som den här
skisserats, kunna vi se i ett utlåtande, som kvarnkommissionen i
Kalmar län avgav omkring år 1700.
»Största delen av landet (är) så flackt och slätt belägit, att intet
några kvarnar äro, mindre kunna bliva uppbyggt, som med något
överfall kan brukas eller gå, emedan de här i länet varande bäckar,
åar och strömmar intet äro högt eller backot belägne, utan bestå alla
av små bäckegrenar, som hava sitt ursprung ifrån små kärr, gölar,
gropar och träsk –- och därföre i sådane bäckar allenast
uppsatt små skvaltor.»
Av falsifikatet från 1400-talet torde också framgå, att hjulkvarnar
vid denna tid voro jämförelsevis vanliga i de större vattendragen.
I de mindre förhärskade sannolikt skvaltorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
