Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byar. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8 6
Sigurd Erixon
plöjes och sås inwid och emellan husen, men dock icke ohägnas,
emedan kreaturen öfwer sommaren äro på utmarken och wid fäbodarna.))
Samma glesa byformationer beskriver J. W. Zetterstedt 1832 i
Stensele socken i södra Lappland. »Gårdarna ligga här som vanligen i
Lappmarksbyar på betydligt afstånd från hvarandra, hvarigenom byn
får en ansenlig omkrets. De äro icke afhängnade utan den stora
gemensamma ängen sammanbinder husen, som hafva sina särskilta
åkertegar nära bredvid sig. Ifrån stugan stiger man direkte på den
gröna parken, och man har ej gått tre steg från dörren, förrän man
står vid kornåkern. Man sitter på tröskeln och plockar levande
blommor.»
Dessa storbyar ha tillkommit på olika sätt och ha vuxit ut icke
endast genom klyvningar utan också genom tillflyttningar och
nyodlingar. Det visar sig emellertid, även om man följer dem tillbaka i
tiden så långt detta är möjligt, att den egenhet, som Hülphers och
Zetterstedt iakttogo, utgör ett konstitutivt drag hos dem, som ideligen
återkommer och tydligen har mycket hög ålder. De äro nämligen i
allmänhet icke koncentrerade till täta, sammanhängande block utan
äro vanligen fördelade i klungor och klasar och på så sätt utbredda
över relativt vida områden och sålunda sammansatta av mer eller
mindre sammanhängande smågrupper av gårdar, bild 5—10, pl. V.
Samhörigheten eller avgränsningen mellan dessa klasar har ingalunda
alltid varit enhetlig eller av en och samma art. Det är ibland rent av
svårt att avgöra, om det är fråga om ett antal småbyar — med en del
inslag av enstaka gårdar — eller gäller storbyar med oregelbundet
fördelade gårdsgyttringar. Byklasarna kunna liksom självständiga byar
bilda egna delägarlag, men så snart dessa samfälligheter voro inriktade
blott på vissa ägoslag eller på särskilda områden, medan alla klasarna för
övrigt utgjorde ett skifteslag med avseende på vissa åkrar och ängar
eller på utägor, skogar, beten, jaktmarker eller fisken, så kan byn dock
sägas ha existerat som en verklig enhet över klasarna, och dessa voro då
endast inre grupperingar. Klart är emellertid att, beträffande
bebyggelsens fördelning i rent yttre hänseende, steget ofta ej är så stort
mellan klungby-system och spridda formationer av stråkvis förlagda
småbyar och enstaka gårdar. Antagligen ha väl byarna ej heller i nedre
Sverige ursprungligen varit så enhetliga och strängt avgränsade, som
det kan tyckas för oss. Ett exempel härpå äro de skånska vångalagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
