Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munkbroteatern. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Agne Beijer
som Stenborgs teaterverksamhet vann fast mark bland
stockholmspubliken blev det ett trängande behov att finna en mot vädrets makter
skyddad lokal. Därtill kom senare ett annat skäl som tvingade
truppen att hålla sig kvar i Stockholm. 1780 hade den gamle Petter
Stenborg nödgats draga sig tillbaka från ledningen och överlämna denna åt
sin son Carl, och denne i sin tur var ju genom sin tjänstgöring vid
operan hela året bunden vid huvudstaden. I sammanhang med en
vittgående omorganisation och utvidgning av truppen med ny personal
från Kungl, teatern etablerade Carl Stenborg en ny scen för
vintersäsongen i trädgårdsmästaren Erik Lindbloms ganska präktiga
egendom Eriksberg, belägen på det område nära Roslagstorg som ännu bär
samma namn. I hans tvåvåningshus, byggt 1669 och rivet först för
några år sedan, fanns en trappa upp en festivitetslokal, i äldre tid
använd för baler och picknicker — Lindblom idkade även
värdshusrörelse. Salen var förhållandevis stor och lämpade sig någorlunda att
inredas till teaterlokal, och under fyra år lyckades Stenborg med goda
program, där de lätta sångspelen i fransk stil alltmera kommo att
dominera, förmå stockholmarna att riskera en äventyrlig vandring i
kvällsmörkret ut till trakter som då voro skäligen ljusskygga
utkanter. Johan Flodmark, som med en enveten ihärdighet parad med den
börne arkivmannens spårsinne i sin bok Stenborgska skådebanorna
(Sthlm 1893) sammanbragt en dokumentsamling till deras historia
som endast på mycket få punkter torde låta komplettera sig med nytt
material, har givit en livfull skildring av de faror av olika slag
teaterpubliken utsatte sig för innan den nådde sitt mål. Huset där Stenborgs
teater från 1780 och fyra år framåt var inredd förvärvades 1788 av
Timmermansorden, som ända till dess Clasons nybygge kom till
använde den sal där teatern stått till solennitetslokal.
Flodmark har också ur arkivhandlingar och tidningsnotiser bragt
samman ett rikt stoff för att illustrera teaterns uppblomstring under
de år som nu följde. Förlegade stycken utmönstrades från repertoaren,
nya svenska original och bearbetningar av ganska hög klass funno
genom Stenborg vägen till offentligheten, hans teater var ju ännu
i realiteten den enda svenska talscen som fanns till hands för att ta
vara på en visserligen med mycken tröghet spirande inhemsk
dramatik. Men framför allt vårdades det musikaliska elementet. Den
spirituella och förfinade musikaliska småkonst som närdes av den tidiga
franska opera-comiquen och som är oss så förtrogen genom Bellmans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
