Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munkbroteatern. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munkbrote atern
225
nu Svenska Comiska Theatren. När teatern på nytt öppnades den 25
augusti inleddes föreställningen med en liten prolog, som ger oss en
hel del pittoreska detaljer av teaterhistoriskt intresse. Skådespelaren
som skall agera med i kvällens pjäs Den nymodige doctoren eller
Ani-mala magnetismen kommer in och finner styckets svenska bord,
toilette à la frangaise och spanska stolar inställda i operan Zemire
och Azors persiska palats. Han ropar åt Elggren, maskinisten under
scenen: »Har nu hjulet därnere och nya maskinismen gjort dig alldeles
galen, eller hvad tänker du på? Kammardekorationen skall ju vara
framme. Vi äro uti Europa i förpjesen, skall du veta ... Eller menar
du att man magnetiserar i Persien också? — Det är minsann din lycka
att changeringen nu kan ske så fort, annars fick du dyrt betala, att
man skall vänta på representationen och det vid ett tillfälle då
direktören af teatern smickrat sig af att få visa (med värdighet) det han ej
vill spara hvarken på kostnad eller möda till vinnande af den dyrbara
ynnest han så lyckligt ägt och så uppriktigt önskar af hög- och
respektive åskådare alltid få äga. — Changera nu, din narr, och skynda
dig!» (Teatern förändrades vid en coup de sifflet, och pjesen började.)
Nu kunde man alltså i en blink verkställa en scenförändring genom
ett system med kulissvagnar under scenen av samma typ som det vi
känna från Drottningholm och Gripsholm. En sådan möjlighet är för
övrigt antydd på den här meddelade grundplanen, som sannolikt är en
först på 1790-talet verkställd uppmätning. Stenborgs teater var numera
i allo presentabel och stod beredd att uppleva ett evenemang som man
förvånar sig att det ej förr ägt rum: dess direktör Carl Stenborgs
framträdande som sångare och skådespelare på sin egen scen. Den
firade konstnären debuterade hos sig själv den 5 nov. 1788 som Alexis
i Monsigny’s från operan på Bollhuset kända lyriska dram Desertören.
Han skulle uppleva många triumfer i liknande roller. Den största av
dem alla vann han som trubaduren Blondel i Richard Lejonhjärta ett
par år senare, också ett stycke där utstyrseln tävlade med musiken om
publikens intresse. Med Richard Lejonhjärta vinner riddarromantiken
och nygotiken definitivt fast mark på svensk scen. Den operan är det
första varslet på den folkliga scenen om ett sceniskt historiemåleri och
ett medeltidssvärmeri som skulle behålla sitt grepp över sinnena under
mer än ett århundrade framåt. Richard Lejonhjärta blev också det
program som Stenborg valde till avskedsföreställningen den 16 april
1799, då järnåren efter Gustaf III:s död omsider knäckt hans ekono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
