Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munkbroteatern. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Agne Beijer
miska motståndskraft och tvingat honom att avyttra sin teater med
alla inventarier till Gustaf IV Adolf, som genom detta köp blev av
med en besvärlig konkurrent till de kungliga scenerna. Omedelbart
därefter uppsades muserna till avflyttning från Madam Nymans vind,
och Munkbroteatern upphörde att existera.
Sin största insats i teaterhistorien har Munkbroteatern dock
knappast gjort med sina utflykter in på det stora dramats marker, utan
genom att under femton år förbli det muntra folkliga sångspelets fasta
borg i vår huvudstad. I detta hade repertoaren alltjämt sin tyngdpunkt,
och där mötte Stenborg och hans artister sin trognaste och mest
förstående publik. Hans främste medarbetare när det gällde att förnya
förrådet av dem var ända till slutet Carl Envallsson. Och sin största
framgång vann Envallsson med den ännu i dag spelade vådevillen
Kronfogdarne eller Slotterölet, varur här en scenbild meddelas. Ovisst
är dock om den härrör från Munkbroteatern eller från den »Kungl.
Mindre teatern» i Arsenalen, där stycket återupptogs 1801, två år
efter nedläggandet av Stenborgs teater och fjorton år efter
urpremiären. Men eftersom Stenborgs dekorationsförråd övertogs av de
kungliga teatrarna är det tämligen sannolikt att scenbilden i båda
fallen tagit sig ut ungefär på det sätt den anonyme tecknaren skildrar för
oss. I fråga om popularitet har Kronfogdarne en gång framgångsrikt
tävlat med själva Värmlänningarna. När F. A. Dahlgren,
Värmlänningarnas författare, år 1866 gav ut sin oumbärliga Förteckning över
skådespel uppförda på Stockholms teatrar 1737—1863, hade han
kunnat räkna till inemot 300 annonserade framföranden av Kronfogdarne,
men ännu blott 89 av sitt eget stycke. Med Kronfogdarne, där ett
burleskt franskt farsmotiv fyndigt lämpats till svenska förhållanden,
lämnade Munkbroteatern i arv åtminstone något av vad som varit dess
bästa tillgång: det bekymmerslösa glada humöret och den franka
folkligheten, en folklighet som icke uteslöt ett otvunget kamratskap med
de högättade sånggudinnor åt vilka Gustaf III ägnat sin och C. F.
Adelcrantz5 nu likaledes åt förgängelsen offrade teater vid ett annat
och stoltare torg i huvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
