Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 32
C. W. von Sydow
varit sjuk. Så har han fått syn på den märkvärdiga granen, vars like
han aldrig förr sett. Den väcker hans livliga förvåning och intresse.
Granen får för tillfället en förgrundsplats i hans medvetande på
samma sätt som sjukdomen. Så kommer de båda förgrundstankarna
att attrahera varandra: tänk om den här konstiga granen kan böta
sjukdomen? Möjligheten att böta sjukdom genom offer har mannen
varit förtrogen med, och så har han offrat en slant. Försöket har
framgång, ty sjukdomen ger vika. Det skulle den kanske ha gjort ändå,
men i ett sådant fall tänker man lätt: »Post hoc ergo propter hoc»
— tillfrisknandet kom efter offret och alltså på grund av offret. Det
framgångsrika offret omtalas, andra försöker samma utväg mot
sjukdom, och pelargranen får allmänt anseende som offerträd.
Att Liatorpsgranen blev ett sjukdomsbotande träd, måste alltså bero
på en tillfällighet. Den skulle lika lätt ha kunnat få anseende för att
vara ett farligt träd, ty det kommer här helt och hållet an på vad som
var närmast till hands i den förste upptäckarens tankar, då
upptäckten gjordes. Här finns helt naturligt en hel mängd olika möjligheter,
och att så är förhållandet, är lätt att visa med andra exempel.
I närheten av Källunda i Kärda socken, Östbo härad, Småland,
står i en löväng en gammal krokig, knotig lind, bild z. Den står
helt nära vägen, och folket i trakten känner den väl. Den kallas
allmänt bara »den krokiga linden». Den anses vara farlig att röra vid:
den som rör trädet, blir sjuk. Vid höslåttern går man därför ej nära
linden, utan låter gräset i dess närhet stå i fred. Även här är det
tydligt, att traditionen ej kan vara äldre än trädet självt, och att trädet
måste ha nått en ganska stadgad ålder, innan någon tro om trädets
farlighet kan ha uppstått. Denna tro beror ej på någon redan färdig
folktrosregel, att t. ex. alla krokiga eller knotiga träd vållar sjukdom
vid beröring, ty någon sådan tro finns ej. Man tror att det är farligt
att röra vid träd, som det satts sjukdomar i, men i fråga om den krokiga
linden vet man ingenting om ditsatta sjukdomar. Dess dåliga rykte
måste ha uppkommit på ungefär samma sätt som Liatorpsgranens
goda. Kanske det har varit vid en slåtter, som någon av deltagarna
blivit illamående. Han har varit i beröring med en mängd buskar och
träd under arbetet, men ingen av dem har han fäst sig vid, emedan det
har varit buskar och träd som alla andra. Blott den krokiga linden
hade genom sitt påfallande utseende gjort det intrycket på honom, att
han kunde skylla sitt illamående på den, och sedan har linden fått det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
