Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 32 C. W. von Sydow
en särskild mutation, ej densamma som den professor Sernander i
Bjärka-Säbys Naturminnen kallar »stackbjörk»,a ty kronan är dock
höjd över marken, så att man kan stå under den, men den är väl dock
i viss mån jämförlig.
Då morfadern till hagens nuvarande ägare ville hugga björken, fick
han liksom ett hugg i ryggen, och då vågade han inte röra björken,
utan den har fått stå. Att det är sitt egendomliga utseende björken
har att tacka för att hugget i ryggen kombinerades med avsikten att
fälla den, anser jag vara säkert. Kanske ryktet om den äldre
Sandviksbjörken har hjälpt till. Hittills har »trollbjörken» i Sjuhult skyddats
med emotionalassociationens hjälp, i det dess underliga utseende
dragit till sig föreställningen, att den är farlig att angripa. Den borde
emellertid även såsom en botanisk sevärdhet fridlysas likaväl som
suptallen.
Till de uppgifter om enstaka träd, som dragit till sig folkets
uppmärksamhet i den grad, att särskild tro eller sed knutits till dem,
skulle många andra kunna fogas, och önskvärt vore, om man vid
insamling av bygdetraditioner ville mera ge akt på hithörande
företeelser, då de i hög grad är ägnade att belysa folkets sätt att tänka.
Jag skall här blott beröra det vanliga fenomenet, att stora enträd ofta
drager till sig olika slags traditioner, just emedan enen vanligen är en
rätt obetydlig buske, och man därför desto mer ger akt på de stora
enträden, då man någon gång träffar på dem.
Rektor Th. Vifell berättade en gång för mig om en stor en, som
han någon gång reste förbi ej så långt från hans föräldrahem i
Ekebyborna i Östergötland. Hans farbror hade då berättat för honom, att
sibyllan sagt, att när den enen fälldes, skulle världen förgås. Han hade
då ängsligt frågat sin farbror, om man inte noga såg efter att ingen
rörde enen, och han hade blivit högeligen förskräckt över svaret:
»Ja, man kan ju aldrig veta vad drummelaktiga drängar kan taga
sig för».
Från Värmland meddelas år 1906 om en sådan en: »När digerdöden
kom till Borgviks gräns, bandt pastor Göransson, bror till den för sin
styrka beryktade Bryngel i Svanhölt, digerdöden med ett hårstrå vid
en en och sade: ’Härintill skall du gå men icke vidare’. Digerdöden
upphörde just vid den omnämnda enen. Enen har vårdats och hållits
i riktig vördnad tills för ett par år sedan, då några nidingar sågade
omkull den. Enen finns nu på Karlstads museum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
