Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något om. träden 239
Samma föreställning om trädenar såsom gräns för farsoters
spridning finns även i andra landskap. Så har kyrkoherde Forssander för
mig omnämnt en stor en nära Tystberga kyrka i Södermanland. »Det
var en sådan en som trollkäringarna förr brukade binda pästen vid».6
Det torde också vara ganska vanligt, att man ej vågade fälla sådana
enträd, även om man ej hade de nyss nämnda traditionerna knutna
till dem. Så omtalar Hyltén-Cavallius i Wärend och Wirdarne (I, s.
IX, § 82): »På Svanebergs egor (Västergötland) vexte för trettio år
sedan ett gammalt en-träd, som gårdens egare ville fälla; men på hela
godset fanns icke en man, som kunde förmås att hugga trädet». —
Här tycks trädets ovanliga storlek ha varit tillräckligt för att
avskräcka från att hugga det: det måste vara farligt på något sätt!
Alla de i det föregående nämnda träden har det gemensamt,
att de på grund av något ovanligt i sitt utseende kommit att
genom olika tillfälligheter associeras med vissa föreställningar eller
sedvänjor. Om vi nu återvänder till Liatorpsgranen, så är det tydligt,
att dess egenskap av hälsobringare tillagts den helt och hållet genom
en sådan tillfällig emotionalassociation, men själva sättet att böta
sjukdomar genom offer har tydligen funnits redan förut inom folkets
tradition. Här skulle man sålunda kunna tala om lån från annat håll,
och man har därvid närmast att tänka på offren till hyll- eller
fläderträd.
Att offra till hyllen är tämligen vanligt i södra Sverige. Eva
Wig-ström har åtskilligt att berätta om sådana offer. Vanligen är det för
sjukdom man offrar, nämligen för sådan sjukdom som man tror sig ha
fått genom att man orenat vid en hyll eller brutit någon kvist från
den utan att först be om lov. Då får man en utslagssjukdom som
kallas hylleskåll, och den botas genom att tvätta sig i spenvarm mjölk,
som man sedan slår ut vid hyllen och ber om förlåtelse för vad man
låtit komma sig till last.7 Men man tycks också ha offrat mjölk eller öl
åt hyllebuskarna till jul och andra högtider.8 I detta senare fall
uppfattas hyllen snarast som gårdens vårdträd, som ju också kan få
liknande offer vid julen. Frånsett sådana festoffer, gäller offren till hyllen
alltid sjukdom, men denna sjukdom, som man offrar för, anses i Skåne
alltid vara vållad av hyllen själv till straff för att man på ett eller
annat sätt förolämpat den, och offret tycks i Skåne också alltid vara
mjölk.
Från denna användning av hyllen är det emellertid ej något långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
