Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något om. träden 255
Nålojfer. Den förklaring jag här gett över de föremål som lämnats
kvar vid trädet eller hälsokällan, är den som jag finner mest
konsekvent och klar. Men jag kan ej underlåta att framhålla även ett par
andra synpunkter. Då man i källor stundom offrat nålar, är det ej
säkert, att nålen enbart är ett missförstått lån från seden att med en
nål eller spik fästa tandvärk vid träd. Nålen kan också vara ett slags
minimigåva, om jag så får uttrycka mig. Man skall offra någonting,
men vill ge så litet som möjligt, vilket betyder något, särskilt om det
föreskrives, att man skall offra tre olika slags ting. Vad som kommer
mig att tänka på denna möjlighet, är seden i Irland att ej säga tack,
när man får en nål, ty den anses för obetydlig som gåva. I stället säger
man: »Må du inte få mer sjukdom än så på hela detta året». Man
anknyter till nålen tanken på sjukdom, men önskar att givaren inte
må få mer sjukdom, än den lilla obetydliga nålen, alltså det minsta
tänkbara. Kanske det är nålens egenskap att sticka, som associerat den
med sjukdomens stickande smärta? Kanske har man vid nåloffret
också haft i tankarna den allmänna folktron om allt vasst såsom
avvärjande mot troll, trolldom och sjukdom. Men kanske kommer själva
idén om att jämföra nålen med ett minimum av sjukdom också från
en mer eller mindre omedveten tanke på nålarnas användning att
fästa sjukdomar vid träd. Allt detta är lösa förmodanden, som ej
obetingat kan besvaras med ja eller nej så här i allmänhet taget, möjligen
däremot i specialfall. Jag har dock velat påpeka dessa möjligheter,
därför att folket ofta låter en mängd olika tankar samtidigt spela in
i en och samma sed, utan att de olika tankarna står i något fast
inbördes sammanhang och utan att den som tänker dem fogat samman dem
till en klar, logisk helhet. Detta behöver framhållas även därför att
forskare allt för ofta försöker draga ut de yttersta konsekvenserna av
osäkra folkliga tankekonglomerat på ett sätt, som ingalunda för oss
närmare till verklig förståelse för folkligt tänkesätt.
En annan uppfattning av de vid träd kvarlämnade trasorna vill
jag också här diskutera. Då jag under en vistelse i Irland besökte den
lilla vallfartsorten Gugån Barra i grevskapet Cork, fick jag se en ung
järnek behängd med små trasor av olika slag, ibland formade till små
dockor, men ofta bestående av blott en bandstump, ett hörn av ett
linne eller dylikt, bild 12. På en flat sten under trädet låg några nålar,
bitar av radband, aluminiummedaljonger och pennyslantar. Jag
uppfattade järneken som ett heligt träd och förvånade mig över att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
