Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lägerliv på arméns mötesplatser. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄGERLIV
PÅ ARMÉNS MÖTESPLATSER
Av SlGURD WALLIN
EnV gloria av det ungdomsfriska, oförvägna soldatlivets poesi har
alltid förgyllt talet om arméns gamla sommarmötesplatser. Men när
regementena i vår tids värnpliktsarmé, det ena efter det andra,
marscherat bort från sina gamla läger och in i nya kasernetablissement,
har detta skett i medvetandet om att man gick till förhållanden, som
bättre än de gamla kunde fylla tidens krav och gagna
truppövningarnas ändamål. Det har stått klart för alla, att dessa flyttningar betydde
avslutandet av ett långt och stort skede i arméns historia, och det har
gärna sammanställts med indelningsverkets avskrivning.
De gamla mötesplatserna voro bebyggda för sommarbruk, och det
primitiva i deras anordningar framstod därför allt mer tydligt i samma
mån som övningarna utsträcktes över andra årstider. Så snart man
kommit därhän, att trupp skulle vara sammandragen till utbildning
hela året runt, voro därför de gamla lägerplatserna, som i regel också
lågo på avstånd från städerna, dömda att överges.
Men hela den tidsperiod, som omfattas av de nu levande
generationernas minne — åtminstone tiden från 1800-talets mitt — känne-
Vignettbilden, bild i. Vilande artillerist. Blyertsteckning av K. A. Dahlström.
Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
