Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lägerliv på arméns mötesplatser. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
Sigurd Wallin
tecknas av en fortgående utveckling från primitivare till mer
ombonade förhållanden på mötesplatserna. Man kan avläsa detta på tonen
i alla de otaliga berättelserna om gamla tiders krigarliv och lägerskick.
Varje generation, snart sagt varje ny årsklass av militärer har för den
följande med full sannfärdighet kunnat berätta om hur otroligt
mycket enklare förhållandena gestaltade sig då mot nu. Man har gått
fram från tält till baracker, från kokgropar till kokhus och
ångkokhus, från utspisning på bara marken till bord och bänkar under öppen
himmel, till mathallar utan väggar och ända fram till slutna mathallar
med fönster, cementgolv och kaminer. Med ett ord, man har på
mötesplatserna under 1800-talet upplevt övergången från en kamperande
trupp i ett tältläger, sådant det skulle slås upp under ett fälttåg, fram
till ett bofast regemente i trähus av timmer eller bräder.
Men mötesplatserna i deras 1900-talsskick buro i de allra flesta fall i
sin bebyggelse de tydligaste spår av uppkomsten ur tältlägren, trots
att nära nog alla detaljer voro förbytta. Genom att förändringen gått
steg för steg, hade baracklägret oftast kvar tältlägrets hela
gruppering. Det låg med baracklinjens front ut mot exercisplatsen, och
därbakom stodo på rader alla småhus för mathållning och andra grenar
av den inre tjänsten. Det var ett friluftsläger inbyggt i väggar och
tak, och steget därifrån till en kasernanläggning var alltjämt mycket
större än den dittills skedda utvecklingen.
Samtidigt som lägret växte ur sin gamla fältmässighet och blev ett
bostadskomplex, utvecklades taktiken till att kräva en helt annan
rörlighet hos truppen än förut. Dennas dagliga övningar kunde ej
längre hållas instängda inom den gamla exercishedens gränser, utan
flödade ut i den växlande terrängen runt omkring. Sin tids
fältmässiga tältläger bar denna trupp med sig ut i stridsterrängen och kunde
slå upp det varhelst den fick stanna. Det kunde lika lätt åter rullas på
ränseln, spåren sopas bort och den alerta truppen gå vidare till nya
strider. — Därmed hade mötesplatsens bofasta läger så fullständigt
spelat ut sin roll som direkt övning i fältliv, att man var färdig
förneka att det någonsin kunnat fylla en dylik funktion.
Mötesplatsernas övergivande har skett i ett sammanhang och under
våra ögon, så ej deras uppkomst. För ett tillbakablickande historiskt
betraktelsesätt har deras sammanhang med Karl XI :s indelningsverk
stått klart. Men å andra sidan ha mötes- och samlingsplatser existerat
långt tidigare, och den typ av mötesplats, som vår tid sett överges, stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
