Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Den mänskliga odlingens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
VIL
lokomotiv ocli fabriksskorstenar och fyllas af vidriga dunster —
man tänke blott på stanken från sulfitfabriker — vattendragen
förgiftas af afloppsvatten, som mördar fiskar och vattenfåglar,
maskinernas döfvande larm sliter på människans nerver och gör
hennes lif till en plåga, och hvilken mängd offer i döda och
skadade kräfver icke den så högt prisade samfärdseln. De allt
djärfvare uppfinningarna taga ingen hänsyn till människolif, och
det ser stundom ut som kunde människan icke nog hastigt rusa
mot sin undergång. Ofta tyckes själfva döden sitta vid
automo-bilernas styrhjul eller sköta lokomotivens och ångarnas
maskiner, och där katastrofen icke inträder ögonblickligen, vittna de
alltmera tilltagande fallen af nervsjukdomar, vansinne och
själfmord om huru djupt angripen människan i själva verket
blifvit af sin egen storartade skapelse, den modärna kulturen.
Tron, att människornas lika berättigande och frihet äfven
på det ekonomiska området skulle bringa den möjligast största
lycka och i alla händelser icke göra annan skillnad, änden som
duglighet och däraf betingad framgång åstadkomma, gäller
knappast längre. Den ekonomiskt starkaste är och förblir alltid den
starkaste. Icke mera jämlikhet utan starkare motsats mellan rik
och fattig, icke större frihet, men väl närmelsevis en visserligen
icke rättslig, men i stället faktisk träldom, icke individens
största andliga självständighet, men väl det andliga lifvets dödande
genom mekaniskt maskinarbete, å andra sidan ett oafbrutet
teoretiskt predikande af humanitet och rättvisa, principiellt
ogillande af förmynderskap för individen, ifriga bemödanden för
en bättre folkbildning, tidningarnas kritik, som på samma gång
ger anledning till jämförelser — alla dessa motsägelser verka
upphetsande och reta till en strid, som den enskilda icke kan
genomkämpa. Fördenskull ha också arbetarna organiserat sig
under socialdemokratiens fana medan å andra sidan
kapitalister och arbetsgifvare, hvilka anse sig äga monopol på att
utgöra samhället, rusta sig i mäktiga motorganisationer.
Hvilken vinst för kulturen dessa motsatser och
missförhållandens slutliga lösning skall medföra, är naturligtvis omöjligt
att förutse. Men världen har genomgått många kriser och ur
livar och en framgått ny med föryngrade krafter och nya lifs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
