Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturen och dess lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 NATUREN OCH DESS LAGAR.
och samarbeta på ett visst bestämt sätt lör att såväl växtens
som djurets lif skall kunna underhållas.
Vända vi oss från växter och djur till andra föremål, som
omgifva oss, se vi dem vara stadda i ständig förändring.
Vattnet torkar upp och försvinner, det öfvergår till ångform
och blir för oss osynligt, molnen upplösas och försvinna,
stenar och hela berg förvittra, smulas sönder och lösas upp, så
att vi ofta träffa deras beståndsdelar lösta i de varma källor,
som uppspringa ur jorden.
Kol och trä förbrinna och lämna oss därvid värme samt
drifkraft för våra maskiner; med tillhjälp af den värme, som
lämnas oss af den flammande härden, bereda vi vår föda,
men smälta också våra metaller: järn, koppar, bly, nickel
o s. v. och smida oss redskap och vapen.
Med tillhjälp af elden, som öfverför vattnet i lokomotivets
eller ångfartygets pannor till ånga, färdas vi hastigt långa
vägar. Vattnet löser varmt eller kallt en mängd ämnen, som
vi bruka som medicin, till tekniska ändamål och i
hushålls-syfte.
Slutligen se vi solen gå upp om morgonen och ned om
aftonen och att samtliga himlakroppar tyckas rätta sig efter
henne. Af henne bero årstiderna och dygnets timmar: under
dagen sprider hon ljus och värme, och sedan kommer natten
med mörker och köld.
Hvart vi blicka, ofvanom oss eller omkring oss, eller
spana i jordens sköte, försiggå en mängd förlopp och
förändringar, hvilka lika väl tillhöra naturen som de växter, djur,
sjöar, berg och himlakroppar, hvilka vi kunna se med våra
blotta ögon. Kort sagdt, naturen består af alla möjliga
företeelser, som vi kunna iakttaga.
Människan utgör visserligen, liksom alla andra
naturväsen och naturföremål, en liten, ja försvinnande liten del af det
hela, om man endast tager hennes lekamliga och timliga
tillvaro i betraktande. Men genom förnuftets gåva, som i rikaste
mått kommit henne till del, höjer hon sig likväl högt öfver
sin omgifning, hvilken hon under årtusen af fortgående
utveckling allt mer lärt sig behärska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
