Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturen och dess lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUREN OCH DESS LAGAR. 3
Förr naturens slaf och skälfvande af skräck för hennes
företeelser, är hon numer i mängt och mycket dess herre.
Men liksom alla härskare hotas äfven människan af dunkla
makter, hvilka bestämmande ingripa i hennes öde. Elden,
vattnet, jorden, luften kunna verka till hennes fördärf i
vulkanernas utbrott, i hafvens, sjöarnas och flodernas
öfversväm-nmgar, i jordbäfningar och jordskred och i orkanernas vilda
framfart.
Inför dessa lössläppta makters raseri slär hon fortfarande
hjälplös. Deras vilda utbrott skörda ofta hennes lif i
tiotusental och tillintetgöra stundom på några minuter hvad hon
under århundraden skapat.
Men utom dessa makter lura äfven andra faror på henne.
Fördolda och lömska fiender till hennes hälsa och lif hota
henne dagligen med sjukdom och undergång. I de smilto-’
samma sjukdomarna angripes hon af för blotta ögat
osynliga organiska väsen, hvilka, om de få innästla sig i hennes
kropp, förstöra denna för att själfva kunna lefva, utveckla
och fortplanta sig.
Mot dessa små fiender, hvilka måste förstoras hundratals
gånger för att bli synliga för ögat, måste människan föra en
oafbruten strid. Öfverallt finnas deras frön eller grodde r i
oerhörda massor runt omkring henne: i luften, som hon
andas, i vattnet, som hon dricker, på och i jorden, och
allestädes, där organiska ämnen sönderdelas, där förmultning
och förruttnelse pågå, i uttömningar, i smids och damm af
alla slag, där ha dessa mikroskopiska väsen sitt lif och sin
varelse, där lefva, trifvas, utveckla och fortplanta de sig och
därifrån angripa de också människor, djur och växter med
sitt gift.
Utan solen skulle lifvet på jorden icke kunna äga
bestånd. Solens eldklot, som utsänder ljus och värme, är den
stora källan till allt lif på jorden. Solen har också ständigt
varit föremål för människans dyrkan, kärlek och längtan.
Efter solen suckar växten, som hotas med undergång af köld
och mörker, sol söker djuret med välbehag och sol är också
den stora hälso- och glädjebringaren i människans lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
