Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturen och dess lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
NATUREN OCH DESS LAGAR.
Solen bestämmer jordens värmebälten och klimat:
under ekvatorn bränner och sveder hon marken, polerna unnar
hon knappt så mycken värme, att isskorpan kring dem
upptinar på sin yta. Men i de mellan ekvatorn och polerna
belägna jordbältena, där slösar hon sina välgärningar.
Ur oceanerna uppsuger solstrålarna vattnet, som de i
ångform anförtro åt luften, som för omkring det och åter låter det
falla till marken såsom befruktande regn. Sol och vatten äro
också de båda stora huvudvillkoren för växt- och djurrikets lif.
Människans lif förflytei på jorden. På jorden är hon född,
på jorden lefver hon och till jord blir hon åter, då
förgängelsens timme slår. Om hvad som timar utom jorden på andra
himlakroppar eller i världsrymden kan hon icke komma till
samma klara föreställningar och kunskaper som om
förloppen på hennes egen planet. Det måste för den skull också
vara denna, som blir hufvudföremålet för hennes forskningar
och undersökningar.
För sin egen verksamhets skull måste hon lära känna
jordens lif och beskaffenhet, vela hvad jorden gömmer i sitt
sköte, hvad hon gifver och hvad hon nekar människan.
Jordens utforskande har också varit en af de stora uppgifter,
människan föresatt sig att lösa, och till en icke ringa del har
hon också löst densamma, åtminstone hvad jordens eröfring
angår.
För människan ha alla dessa företeelser en stor betydelse,
somliga mera omedelbart i den mån de angå hennes timliga
och lekamliga lif, andra åter medelbart, enär de ständigt
egga henne till eftertanke och försök att tyda deras egentliga
väsen. Hon söker också på alla sätt lära känna dem, i det hon
jämför den erfarenhet hon vunnit om dem, söker om möjligt
framkalla dem och därigenom finna de lagar, som styra dem.
Dessa lagar kallar man naturlagar, och hela
naturforskningen går endast och allenast ut på att upptäcka och
fastställa dem. Men under dessa sina försök skulle forskningen
snart förlamas af de enskilda företeelsernas oändligt
skiftande rikedom och mångfald, om den icke för att hjälpa sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
