- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
22

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

VÄRLDSRYMDEN.

ljusare kornen i idel små ljuspunkter. På några ställen synas
de vara starkare utpräglade, på andra åter mera suddiga, och
ofta växla dessa ställen hastigt form och utsträckning,
hvarigenom antydes, att starka strömningar måste förekomma på
solens yta. Man har från somliga håll sökt tyda dessa s. k.
granulationer på solens yta såsom molnartade bildningar,
jämförliga med de s. k. fjädermolnen i jordens atmosfär, men som
de understa kornen på solytan ha en genomskärning af omkring
200 km., så äro de i alla händelser utomordentligt mycket
större än fjädermolnen.

Af betydligt större utsträckning än kornen äro facklorna,
oregelbundna, ofta långdragna remsor eller strimmor af större
klarhet än den öfriga solytan, hvilka framträda mycket tydligare
i solrandens närhet än på solytans midt. De äro mycket rörliga
och uppträda isynnerhet i fläckarnas närhet samt stå i samband
med de s. k. protuberanserna. Vid solranden röra sig facklorna
stundom såsom tydliga upphöjningar.

Facklorna och isynnerhet granulationerna afgifva den
öfver-vägande hufvuddelen af solljuset och kallas fördenskull
fotosfär, d. v. s. ljussfär.

Solflackarna. Den sällsammaste företeelsen på solytan
består af fläckarna, hvilka stundom äro så stora, att de kunna
iakttagas med blotta ögat, ity att fläckar iakttagits, hvilka
upptagit icke mindre än 35 tusendelar af hela solytan, ja, ända
till 28 tusendelar af densamma. Som solskifvan är omkring
12,000 gånger större än jordens längsta diameter, vid ekvatorn,
ser man, att fläckarna stundom äro ända till hundra gånger
större än jordens diameter.

Solfläckarna bestå i midten af en dunkel kärna, som kallas
skugga, umbra, och omgifves af en mer eller mindre bred s. k.
halfskugga eller penumbra, som visar en strålig struktur. De
trådar, af hvilka halfskuggan består, synas ofta ljusare i sin
inre ända och upplösa sig därstädes stundom till ljuskorn. En
fläck uppstår vanligen därigenom att en por utvidgas eller
genom sammansmältning af flera porer på ställen, där en liflig
fackelbildning antyder en viss oro hos solmaterian. Mestadels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free