Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
VÄRLDSRYMDEN.
i närheten af solytan, skulle kunna visa en bortstötande
verkan af sin tryckkraft. Man finner i själfva verket också,
att en klotformig, svart droppe af vattnets täthet skulle hållas
sväfvande öfver solen till följd af jämnvikten mellan ljusets
bortstötande och tyngdens tilldragande kraft, om droppen ickc
vore större i genomskärning än O,ooi5 millimeter. Motsvarande
genomskärning för en annan täthet står i omvändt förhållande
till denna, så att ju större tätheten är, desto mindre blir
genomskärningen. För en droppe med järnets täthet eller 6,88, blir
sålunda genomskärningen 220 milliondelar af en millimeter. Svarta
droppar med större genomskärning falla tillbaka ned på solen, men
ha de mindre diameter, stötas de bort i den oändliga rymden.
Men om solen dagligen utsänder dylika droppar åt alla
håll och detsamma sker på andra fixstjärnor, så beröfvas solarna
under tidernas lopp en mängd substans, som fördelas i
rymden. Den ojämförligt största delen faller i solarnas närhet åter
tillbaka på dem, i synnerhet är det fallet med sådana partiklar,
hvilka äro för stora för att bortstötas, vare sig att de varit
för stora från början eller att de genom fortgående förtätning eller
sammanstötning med liknande partiklar förstorats. Sannolikt
bilda dessa partiklar hufvudmassan af solcoronans fasta del.
På större afstånd från solen förekomma jämförelsevis mera
sällan sammanstötningar, ehuru det då och då likväl händer.
En knappt märkbar del infångas af planeter, månar och
kometer. Men de flesta partiklar fort?ätta sin väg genom rymden.
En del af dem nedstörtar på andra himlakroppar, en annan del
stöter ihop med likadana partiklar som de själfva, växer
småningom i storlek genom nya sammanstötningar och bildar
slutligen nya attraktionscentra. I början spela sannolikt
kapillar-krafterna hufvudrollen till att sammanhålla dessa hopgyttringar.
Kolvätena, som sannolikt äro fördelade öfver hela rymden, men i
synnerhet förekomma i solens närhet, ehuru i ytterst förtunnad
form, eller också, andra gaser, som kunna förtätas, tjäna därvid
sannolikt såsom bindningsmedel och med tiden äfven såsom
lösningsmedel, hvarigenom hopväxningar kunna åstadkommas.
Om endast större korn sammanträffa, förmå dessa blott
i obetydlig grad hopsmälta. Betecknande för meteoriterna är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
