Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSRYMDEN.
deras ytterst svaga sammanhang, så att de ofta till och med
kunna tryckas sönder mellan fingrarna. Smälter man en stor
meteorit i elden, så erhaller man efter afsvalningen en samling
stora kristaller af dess särskilda delar. Själfva meteoriten
bestar nämligen af små suddiga kristaller af kiselsyrade stenarter,
mellan hvilka otaliga små järnkorn ligga insprängda.
Meteoriten kan fördenskull aldrig ha varit en smält och efteråt
stelnad klump, utan dess delar måste hvar för sig, partikel efter
partikel, ha öfvergått i fast tillstånd och sedermera bakat ihop
sig. På grund häraf kan man med största sannolikhet antaga,
att meteoriterna och med dem äfven kometernas materia
uppstå på detta sätt.
Kometerna afdunsta, då de komma i solens närhet,
flyktiga substanser såsom kolväte, hvilka därpå förtäta sig och gifva
anledning till bildande af kometsvansar. Dessa svansars
materia bortstötes i sin ordning af solstrålarna och gå ut i den
oändliga rymden. Kometernas hufvuddelar infångas sannolikt
småningom i form af stjärnfall och meteoriter af de större
himlakropparna, solar och planeter.
På detta sätt kommer det till ett utbyte af materia
mellan himlakropparna. Detta utbyte sker nämligen
utomordentligt långsamt, men genom detsamma föra meteoriterna till
solarna kroppar, hvilka till större eller mindre del härstamma
från andra solar. I det stora hela förlora solarna, medan
däremot de kallare himlakropparna, framför allt ljustöcknen, vinna.
Det är nämligen en allmän lag, att materia vandrar från varma
till kalla ställen.
På detta sätt utjämnas under tidens oändlighet
olikheten i himlakropparnas sammansättning. Naturligtvis ägna
sig de olika ämnena i olika grad till denna transport. De, som lätt
förtäta sig, föredragas, om de öfver hufvud finnas,och i detta
afseende spela kolvätena en framstående roll, hvarför det icke
heller bör förvåna, att de mest förekomma hos kometerna.
På jorden äro stjärnfall och meteoriter inga sällsynta
företeelser. Som man sett, stå de i nära samband dels med
kometerna, dels sinsemellan. Sålunda tedde sig en stor eldkula,
s. k. bolid, den 12 mars 1899 i Riga såsom stjärnfall. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
